Frågor om livet
Här finns en del s.k. livsfrågor med svar utifrån Martinus världsbild. Det finns även andra mer specifika frågor kring Martinus analyser av livet.
Om du har en fråga du funderar på, skicka den gärna till fraga@martinus.se så gör vi vårt bästa för att svara på den.
Varför finns det så mycket lidande i världen?
Mänskligheten befinner sig i en särskild fas av utvecklingen där mörka och själviska tankearter såsom hat, ilska, bitterhet och melankoli är på väg att ersättas av ljusare tankearter som medmänsklighet, empati och kärlek till varje levande varelse, såväl människor som djur, växter och mineral. Människan kommer förstå att allt är levande och att vår organism är ett universum som är boning för myriader av levande väsen. När vi möts av mörker och lidande i tillvaron beror det på att vi saknar förståelse för livets djupaste lagar. Vi agerar på ett felaktigt sätt och med hänsyn till lagen för orsak och verkan så kommer felaktiga handlingar och tankar att leda till ett mörkt öde. Detta är inte på något sätt ett straff och Martinus förklarar att inget väsen lider mer än något annat och ingen lider orätt. Lidandet innebär att den drabbade får nödvändiga erfarenheter som utvecklar individens förståelse för sig själv och sin omvärld. Medkänsla kan endast utvecklas genom att man själv går igenom sådant som andra har gått igenom.
För att detta ska bli förståeligt och meningsfullt måste man också förstå att vi lever många liv och att vi befinner oss på en oändligt lång utvecklingsresa som egentligen aldrig har börjat och heller inte har något slut. Tillvaron gestaltar sig enligt vissa kosmiska principer. En sådan princip är kretsloppsprincipen. Kosmiskt sett är vi alla på resa i ett gigantiskt spiralkretslopp. Den fas som vi nu befinner oss i kallar Martinus för djurriket. Vi är alltså inte riktiga människor ännu utan är som sårade flyktingar mellan två epoker i tillvaron: djurriket och det riktiga människoriket. Om ca. 3000 år kommer jordmänskligheten ha nått fram till det riktiga människoriket. Om vi inte gick igenom lidande så skulle vi heller aldrig utveckla någon förståelse för de eviga kosmiska principerna, vi skulle inte uppleva några kontraster, inte förstå vad kärlek är och djupast sett inte kunna uppleva någonting alls. Martinus förklarar dock att lidandets epok utgör en mycket liten del av det kosmiska spiralkretsloppets olika epoker. Sett ur detta kosmiska perspektiv så är lidandet och mörkret något gott även om det naturligtvis kan vara enormt obehagligt. Martinus förklarar att kärleken är livets grundton och allt är djupast sett mycket gott.
Vad är meningen med livet?
Kosmiskt sett så är meningen med livet själva upplevelsen i sig. Det kan verka märkligt, men Martinus förklarar de principer enligt vilka livets upplevelse upprätthålls. Tillvaron gestaltar sig i en oändlig variation av skapande och upplevande som aldrig har börjat och aldrig kommer att upphöra. För att livet ska kunna upplevas så krävs någon eller något som upplever, någon som har en förmåga att skapa och uppleva och slutligen någon form av innehåll såsom tankar, känslor, erfarenheter och handlingar. Kosmiskt sett så är det Gud som skapar och upplever tillvaron, men hen skulle inte uppleva och skapa någonting om det inte vore för gudasönerna, det vill säga de levande väsendena som är Guds redskap för skapande och upplevelse. Kosmiskt sett är också livsupplevelsens djupaste kärna kärlek och sexualitet. Varje gång vi sänder ut en tanke eller gör någonting så sker det en form av befruktning av vår omgivning liksom vi är mottagare av sådant som andra har sänt ut i form av tankar, känslor och handlingar. Vi befinner oss alla i ett intimt skapande och upplevande samspel med gudomen och alla levande väsen.
Sett i ett mera avgränsat perspektiv kan man också tala om meningen med tillvaron som att vi människor här på jorden är i färd med att utvecklas från att ha varit mera primitiva och själviska varelser till att bli osjälviska och kärleksfulla varelser som lever i harmoni med tillvarons eviga lagar och som är till glädje och välsignelse för alla andra levande väsen.
Hur uppstod liv på jorden?
Kommer
Finns det liv på andra planeter?
Kommer
Vad händer när vi dör?
Martinus förklarar att vi är eviga väsen. Döden är bara en tänkt motsats till livet. Det som sker när vi lämnar vår kropp är att vårt medvetande övergår från den fysiska kroppen till en andlig kropp som Martinus kallar känslokroppen. Kosmiskt sett är all upplevelse andlig upplevelse. Vårt medvetande kommer till stånd genom att vi har tillgång till andliga kroppar med vars hjälp vi kan skapa och uppleva. Förutom den fysiska kroppen, (som har en andlig motsvarighet i den så kallade tyngdkroppen), så har vi en känslokropp, en intelligenskropp, en intuitionskropp, en minneskropp och en instinktskropp. Samtliga kroppar är bärare av motsvarande energier som skapar vårt medvetande och egentligen allting i tillvaron. Den fysiska tillvaron är endast en slags ”tillbyggnad” där vårt tänkande och handlande möter på motstånd vilket är nödvändigt för att vi ska kunna utvecklas känslomässigt och intelligensmässigt. I den andliga tillvaron svarar den yttre miljön helt emot vår inre tanke vilket betyder att den inte bjuder något motstånd. I den andliga tillvaron sker all skapelse och där finns ursprunget till alla idéer som ligger bakom varje skapelse.
Martinus förklarar att man inte ska vara rädd för att dö eftersom döden inte existerar. Rädslan kan i sig medverka till att man agerar på ett sätt i livet som blir negativt både för en själv och omgivningen. Vi försöker försvara oss mot allt som vi upplever som ett hot mot vårt liv och vår livslycka och riskerar på så sätt att begränsa andra människors livsglädje och välbefinnande vilket också är ett slags ”dråp” menar Martinus.
När vi lämnar den fysiska tillvaron så kommer vi först till en övergångstillvaro som Martinus kallar för ”den första sfären”. Här behöver vi först bli av med våra mörka och destruktiva tankearter och vårt fysiskt präglade tänkande. Vi får hjälp med detta av andliga väsen (så kallade skyddsänglar). Det är som att bli av med ”en fysisk själ” skriver Martinus i en artikel. Men sedan detta skett så kommer alla väsen utan undantag att uppleva en mycket ljus och välgörande tillvaro i den andliga världen som fungerar som en vila innan väsendet är redo att åter träda in i en fysisk kropp och fortsätta sin utvecklingsresa.
Läs vidare i Martinus småböcker ”Genom dödens port” och ”Vägen till paradiset”. Vi rekommenderar också ”Den eviga världsbilden, del 6”.
Vad beror sjukdomar på?
Ett kort svar på frågan om varför man blir sjuk är att man på något sätt har tänkt och agerat i strid med livslagarna. Vi människor saknar överblick över varför vi lever, hur vi borde leva, hur vi ska agera emot vår medmänniska och inte minst hur vi ska förhålla oss till vår kropp.
Tankar är enligt Martinus något väldigt kraftfullt och också påtagligt. Om vi tänker glada och positiva tankar så magnetiserar dessa vårt blod och ger livskraft till vår organism. Om vi i stället uppfyller vårt medvetande med mörker, hat och destruktiva tankar så kan detta i förlängingen göra oss fysiskt sjuka. Detta är något som sker över en lång tid och man kan alltså tänka och agera på ett sätt som inte skapar några fysiska symtom till en början, men så småningom kan sjukdomar uppstå i organismen.
För att förstå detta fullt ut så behöver vi också bli medvetna om att vår kropp är ett universum fyllt av levande väsen. Beroende på hur vi tänker och handlar samt vad vi äter och dricker så attraherar vi mikroväsen som är på våglängd med detta tänkande och denna kost. Köttätande medför till exempel att en viss typ av livsenheter måste dödas i vår kropp för att näringen ska kunna tas upp. Frukt och grönsaker är därför en mera lämplig kost. Att dricka alkohol eller använda andra droger är enligt Martinus i längden förödande för det begynnande mänskliga medvetandet. Att skapa en sund och hälsosam kropp kan bara ske om vi har sunda talanger för detta ändamål. Dessa talanger behöver odlas och främjas.
Sjukdomstillstånd medför naturligtvis också ett stort mått av lidande som i sig utvecklar vårt känsloliv och ger nödvändiga erfarenheter på vår livsresa. Allt vi går igenom är i slutänden till nytta i vår utvecklingsprocess och rent av nödvändigt eftersom varje livsupplevelse är exakt anpassad till vad den enskilde individen behöver gå igenom.
Läs vidare i Martinus böcker ”Den idealiska födan” och ”Den eviga världsbilden, del 5”.
Fråga
Kommer