Martinus
Martinus föddes i Danmark 1890 och levde där fram tills han lämnade jordelivet 1981.
Från 1920-talet ända till sin död ägnade sig Martinus på heltid åt att skriva, hålla föredrag, informera om sin kosmiska världsbild samt att hjälpa människor som vände sig till honom med sina problem.
En unik aspekt av Martinus världsbild är att den helt har tillkommit genom självupplevda kunskaper. Den har alltså inte tillkommit genom studier eller influenser från andra människors tankar, utan är istället resultatet av ett medvetandetillstånd som Martinus benämner ”kosmiskt medvetande”. Detta medvetandetillstånd kommer varje människa att uppleva på ett visst stadium i utvecklingen, enligt Martinus analyser. Han menar nämligen att vi alla utan undantag genom reinkarnation utvecklas vidare liv efter liv tills vi blir till moraliska genier eller s.k. Kristusväsen.
Utifrån det kosmiska medvetandet kan individen genom sin intuition tillägna sig livsmysteriets lösning helt på egen hand. Det vill säga att man t.ex. vet vad livet består av innerst inne, vad som händer efter döden och vad som kommer att hända med mänskligheten i framtiden. Detta kan låta mycket märkligt och otroligt. Men när man studerar Martinus omfattande världsbild är det tydligt att han hade kunskaper om livet som vi oinvigda människor ännu inte har.
Tidigare i mänsklighetens historia har Jesus varit en person med ett kosmiskt medvetande, men hans uppgift var i första hand att lägga grunden för en religion som många kunde inspireras av via sin religiösa instinkt. För fler och fler människor är den religiösa instinkten numera utlevd under tidigare liv, vilket gör att de är mätta på religiösa dogmer. Martinus uppgift var att erbjuda något annat för alla som längtar efter svar på livets stora frågor. Han menade själv att han genom sitt arbete lade grunden för en andlig vetenskap.
Martinus hade en enkel bakgrund
Fram till sin ”invigning” vid 30 års ålder var Martinus en helt obildad person. Han hade vuxit upp på landsbygden under enkla förhållanden och hamnade så småningom i Köpenhamn där han arbetade som mejerist, brevbärare, nattvakt och på kontor. Martinus kände aldrig något intresse av att bilda familj eller att hitta en partner att leva med. Han hade en ovanligt kärleksfull inställning till sin omgivning, samt ett mycket innerligt gudsförhållande som han bar inom sig ända från barndomen. I alla livets situationer hade han Kristus som sin förebild. Men han var inte religiös i ordets vanliga mening.
Detta var, kan man säga, den förberedelse som Martinus hade inför den uppgift som väntade honom efter invigningen som han genomgick vid två tillfällen i mars 1921. Denna uppgift bestod djupast bestod i att göra det kristna kärleksbudskapet förståeligt och tillgängligt för den moderna och självständigt tänkande människan.
Genom att skapa en stor mängd livsanalyser – både i skrift och bild – finns nu Martinus världsbild tillgänglig för människor som har ett behov av att finna förklaringar, hopp och mening i livet. Martinus skrev många böcker och hundratals artiklar vilka bl.a. tar upp de lagar och principer han menar finns bortom den fysiska världen. Som ett komplement till sina texter tecknade Martinus 100 stycken så kallade symboler, vilka ger en överblick över hans utförliga analyser av livet.
Här följer nu två utdrag från Martinus egen skildring av vad han upplevde under sin invigning.
Provar meditera med ögonbindel
»Nu var det alldeles mörkt. Plötsligt skedde något märkligt. Jag genomfors av en känsla av att jag stod inför något obeskrivligt upphöjt. En lysande punkt blev synlig i fjärran. Den kom närmare och antog formen av en mänsklig figur. Jag kände igen denna figur. Det var Thorvaldsens Kristusfigur. Jag stirrade förundrad på detta fenomen. Sedan blev det mörkt. Jag kunde inte alls röra mig. Det blev ljust igen, och nu hade gestalten framträtt i naturlig storlek, och den var fullständigt levande. Den var i strålande vitt med blå skuggor. Stoffet var liksom gjort av tusentals mikroskopiska eldgnistor. Ljuset var så intensivt och levande att det påminde om de tomtebloss man använder vid jul. Under några ögonblick befann jag mig åter i mörker. Men ljuset kom tillbaka, och nu var gestalten jättelik. Den gick upp genom taket och ned genom golvet. Jag kunde bara överblicka bältregionen på denna Kristusgestalt av bländande solsken. Jag satt som fastnaglad vid stolen, medan gestalten långsamt rörde sig fram mot mig. Och i nästa ögonblick gick den rakt in i mitt kött och blod. Jag greps av en underbar, upphöjd känsla. Det gudomliga ljuset, som på så sätt hade tagit mig i besittning, gav mig förmåga att överblicka hela jordklotet. Jag såg hur jorden snurrade runt och nya horisonter visades oupphörligt med berg och dalar, länder och städer, kontinenter och hav. Nu kunde jag till slut röra mig och ta bindeln från ögonen. Den gudomliga upplevelsen var förbi. Jag var tillbaka i min anspråkslösa materiella värld. Men gudsriket lyste och tindrade alltjämt i mitt medvetande. Jag var alldeles överväldigad och betagen, men också mycket desorienterad. Att det var en ”invigning” jag hade gått igenom, hade jag ännu inte förstått.«
(Från boken Martinus minnen, sid 59-60)
Martinus upplevde ett gyllene ljus
»Nästa dag var det skärtorsdag den 24 mars och jag beslöt att jag åter skulle prova att sitta i min ”meditationsstol”. Jag var ju mycket spänd på att se om det återigen skulle ske något. Jag rullade ned gardinen, satte bindel för ögonen och tog plats i stolen. Jag hade bara suttit i mörker i några få ögonblick då jag åter var omsluten av det gudomliga ljuset. Jag befann mig i ett viktlöst tillstånd mitt i en lysande himmel. Det gick liksom en skugga över himlen och därigenom blev den ännu mer klar och lysande. Detta upprepades och varje gång blev himlen allt mer strålande. Till sist befann jag mig i ett överväldigande gyllene ljus, ett eldhav. Jag hade ingen kropp längre och jag kände att detta var Guds medvetande. Nu måste jag slita bindeln från ögonen, för jag kände att min hjärna höll på att brista. Jag befann mig nu återigen på mitt primitiva, sparsamt möblerade rum. Men jag var alldeles betagen och jag kände behov av att anförtro mig åt någon. Jag gick ut i köket till min värdinna, fru Henriksen. Jag berättade för henne om den märkvärdiga upplevelsen, där det var som om jag befann mig i ett eldhav. ”Usch – sånt där får ni absolut inte försöka er på, det kan man bli sinnessjuk av!” var hennes svar. Det var ju i en god avsikt hon sa så, men jag vågade inte säga mer till henne. Och jag vågade inte heller tala med andra om det. Men jag märkte nu att jag varit med om en förunderlig utvidgning av medvetandet. Varje gång jag ställdes inför en fråga eller ett problem infann sig svaret omgående. Det var alldeles som om det hela var ”gammal kunskap”.«
(Från boken Martinus minnen, sid 60-62)
Intuition – grunden för ”klarsyn”
Martinus kallar förmågan att kunna ”se” livets facit för klarsyn eller kosmiskt medvetande. Enligt Martinus själv var det en sådan syn och ett sådant medvetande han erhöll genom de starka andliga upplevelser han genomgick påsken 1921. Under denna invigning aktiverades områden i hans hjärna som gjorde att han kunde använda intuitionen dagsmedvetet när han ville, för att få kunskaper om livets innersta analys.
Även om de flesta av oss ännu inte har tillgång till intuition, annat än i en mycket liten utsträckning, finns det möjlighet att ta del av kunskaper som andra fått via sin intuition. Genom att Martinus omvandlade sina intuitionsbaserade kunskaper till tydliga förklaringar av livet, kan de vara av intresse för den självständigt tänkande människan, eftersom det inte handlar om dogmer utan om analyser av livet.
Martinus världsbild har alltså sitt ursprung i hans starka intuitionsupplevelser som han sedan bearbetat med hjälp av sin intelligens till välgrundade analyser av livet, framförallt de icke-fysiska delarna av livet. På det sättet är dessa icke-fysiska delar möjliga att studera för alla som vill och känner inspiration för den andliga vetenskap som Martinus genom sitt arbete lagt grunden för.
Genom att studera Martinus verk och utforska hans förklaringar i sin vardag kan man successivt få mer och mer kunskap om sig själv och livet i stort – till en början teoretiskt och sedan mer och mer självupplevt allt eftersom intuitionen ökar i ens medvetande. Martinus önskan var att de som intresserar sig för hans verk ska omsätta hans livsanalyser i sin vardag för att på det sättet öva sig i att förstå, förlåta och älska sin nästa i så stor utsträckning som det är möjligt.
Viktiga händelser i Martinus liv
Här följer några årtal med korta beskrivningar som ger en överblick av Martinus liv:
1890- : Martinus föddes och växte upp under enkla förhållanden på landet. Han gick några år i skolan och började tidigt arbeta, framförallt på mejerier. Martinus bodde under sin ungdom i olika delar av Danmark innan han flyttade till Köpenhamn.
1921: Martinus genomgick starka andliga upplevelser och började kort därefter att teckna symboler och öva sig på att skriva livsanalyser.
1922 : Martinus kunde sluta att arbeta som kontorist för att på heltid syssla med sin världsbild, tack vare ekonomiskt stöd av vänner som fått upp intresset för hans symboler och förklaringar av livet.
1932: Martinus gav ut första delen av Livets Bog som följdes av en mängd andra böcker och artiklar. Livets Bog, Martinus huvudverk, kom ut mellan 1932 och 1960 i sammanlagt sju delar.
1933: Martinus startade tidskriften Kosmos. Kosmos finns idag på fem språk: danska, svenska, engelska, tyska och esperanto.
1935: Martinus upprättade en ”ferieby” vid Klint på Själland, Danmark, som numera är ett studiecenter kring hans världsbild.
1943: Martinus grundade Martinus Institut i Köpenhamn med bl.a. en föredragssal och administration.
1979: Martinus beslutade att ha titeln Tredje Testamentet som ett samlingsnamn för hela sitt verk.
1980: Martinus höll sitt sista föredrag för ca 1 200 personer i Köpenhamn i samband med sin 90-årsdag.
1981: Martinus lämnade den fysiska världen efter att ha arbetat in i det sista. I mer än 60 år verkade Martinus som författare, symbolskapare och föredragshållare.
Martinus hela verk = Tredje Testamentet
I slutet av sitt fysiska jordeliv fick Martinus en stark impuls med innebörden att hela hans samlade författarskap skulle ha titeln ”Tredje Testamentet”. Därmed visar Martinus på den nära anknytning hans texter har till kristendomens kärleksbudskap. I Tredje Testamentet görs det kristna kärleksbudskapet förståligt genom logiska analyser. Här utvidgar Martinus begreppet ”nästakärlek” till att omfatta inte bara medmänniskan, utan även djuren, naturen, planeten som vi lever på, och inte minst vårt eget mikrokosmos.
En överblick av Martinus verk Tredje Testamentet finns här.
Fritt för alla som vill
Martinus arbete är fritt tillgängligt för alla som kan ha glädje av hans tankar. Det riktar sig till den fria sökaren och ska inte bindas i någon form av sekt eller förening. Litteraturen kan beställas genom Världsbild förlag, www.varldsbild.se. Livets Bog kan också läsas på nätet, www.martinus.dk/sv.