Jordiska ”födslovärkar”

av Olav Johansson

[Följande artikel har tidigare varit  publicerad i Kosmos nr.  9 – 2005 och skrevs förra gången det inträffade en jordbävning och tsunami med samma magnitud som nu skett i Japan./Reds. anmärkning]

”Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det blir jordskalv på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Detta är början på födslovärkarna.” (NT: Markus 13:8).

Genom två av de starkaste jordskalven i modern tid i nästan samma område utanför Sumatra i Indiska Oceanen inom loppet av blott tre månader har detta 2000 år gamla profetiska uttalande fått en förnyad – och för många människor måhända också skrämmande – aktualitet. Något som symboliskt även understryks av dessa bägge jätteskalv ägde rum på annandag jul (9,3 på richterskalan) respektive annandag påsk (8,7 på richterskalan). Jul och påsk är ju de två största högtiderna som firas till minnet av upphovet till de ovan citerade orden. Är detta ”sammanträffande” bara en slump eller är det måhända avsett som en påminnelse om att den tid som nu stundar här på jorden – och meningen med den – är förutsagd redan för 2000 år sedan från en mental eller medvetenhetsmässig utsiktspunkt där alla jordiska orsak- och verkansamband kan överblickas eller genomskådas och därför också förutsägas?

Om det kan man ju tänka eller tro vad man vill. Men ett faktum som även den som bara räknar med ”hårda fakta”, dvs det som kan vägas och mätas, inte kan bortse ifrån avslöjas av följande tidningsnotis baserad på internationella vetenskapliga studier och statistik: 

”FN oroas nu över att världen drabbas av allt fler – och dyrare – naturkatastrofer. På 15 år har antalet människor som drabbats av stormar, jordbävningar, vulkanutbrott och torka tredubblats till 254 miljoner. Antalet naturkatastrofer har ökat från 261 stycken 1990 till 337 i fjol.”

Denna notis stod att läsa i Aftonbladet 2004-09-21, dvs några månader innan det första stora skalvet i Indiska Oceanen. Och nu när detta skrivs – i april 2005 – kan man praktiskt taget dagligen se och höra rapporter i våra media om nya jordskalv, vulkanutbrott, stormar m.m. i olika hörn av världen. Det senaste i raden i skrivande stund är ett par medelstora (men jämfört med Sumatraskalven små) jordskalv som drabbat de japanska öarna, vilket sker samtidigt som stora anti-japanska demonstrationer och attacker mot japanska intressen genomförs i grannlandet Kina av uppretade folkmassor. Att ”folk skall resa sig mot folk och rike mot rike” och att ”det blir jordskalv på den ena platsen efter den andra” verkar alltså som en prognos på god väg att gå i uppfyllelse…

Att detta är händelser och omvälvningar som även berör en makrokosmisk nivå framgår också av att smällen i Indiska Oceanen på annandag jul, enligt NASA-forskarna Benjamin Fong Chao och Richard Gross, var så kraftig att nordpolen flyttades två och en halv centimeter och dygnet förkortades med 2,68 mikrosekunder och det tillplattade jordklotet blev aningen ”slankare om midjan”. Minskningen av dygnets längd är så liten att den inte går att mäta. Men nordpolens nya position och jordklotets ändrade form kan möjligen gå att mäta med instrument på jorden och på satelliter (1).

Det stora skalvet den 26 december 2004 var ett av de kraftigaste som någonsin uppmätts och blev först klassat som 9,0 på den nya richterskalan. Senare och noggrannare undersökningar har visat att skalvets styrka i själva verket låg på 9,3. På den logaritmiska richterskalan innebär det en nästan tre gånger så stor energiutlösning jämfört med 9,0. Analyser av seismogram under lång tid efter jordbävningen visar att skalvet var det näst största sedan seismometern uppfanns för 100 år sedan. Bara megajordbävningen i södra Chile 1960 – som också orsakade en tsunami eller jätteflodvåg – var värre. Den hade magnitud 9,5 på richterskalan (2).

Jordklotets kris = en utrensningsprocess
Vad är det då vi bevittnar, kosmiskt sett?

Enligt Martinus kosmiska världsbild är ju jordklotet ett levande väsen, vari vi jordiska människor ingår som mikroindivider eller ”celler”, närmare bestämt ”hjärnceller”. Naturkatastrofer är sett i detta perspektiv reaktioner i ett levande väsens fysiska organism. Reaktioner som kan betecknas som ”psyko-somatiska” (fysiska reaktioner eller störningar som har psykiska orsaker).  

Att Kristus i citatet ovan betecknar dessa reaktioner som ”födslovärkar” är intressant, eftersom ”födslovärkar” ju är symptom på att något håller på att födas. Och Martinus kallar också den process som både jordklotet som levande väsen, och vi som dess ”hjärnceller”, nu står inför för ”den stora födelsen”. Det är en andlig eller kosmisk födelse som föregås av en psykisk ”utrensningsprocess”. Det är denna psykiska ”utrensning” som åstadkommer den stegrade frekvensen och intensiteten av ”psyko-somatiska” reaktioner i jordklotets organism. Ett fenomen som vi också kan känna igen från ”utrensningsprocesser” i vårt eget psyke och organism. Martinus skriver att ”alla dessa företeelser tillsammans är för jordklotsjagets organism och mentalitet ingenting annat än just den ovannämnda normala själsliga kris som alltid måste uppstå i en individs mentalitet, innan han helt blir tagen i besittning av ´den helige Ande´ eller når ´den stora födelsen´.” (3).

Det som ska ”födas” är ju inget mindre än ”en ny himmel och en ny jord”, som det heter i Bibeln. Det betyder inte en fysisk undergång av den ”gamla” jorden, men det betyder alltså att jordklotet för närvarande går igenom en psykisk eller andlig process som – på detta stadium av processen – också resulterar i allt fler och tätare förekommande ”psyko-somatiska” effekter.

En skribent på ett Martinus-inspirerat internetforum formulerade för en tid sedan följande i detta sammanhang berättigade eller motiverade fråga:

”Något jag inte kan förstå logiken i är hur en varelse som precis står inför att få det kosmiska medvetandet måste utsätta sig för en så förödande ´utrensning´ som när en stor del av det som motsvarar hjärncellerna ska rensas ut.”

En mycket berättigad fråga, som sagt, som skribenten säkert inte är ensam om. För den logiken är förstås inte alldeles självklar. Men låt mig först säga att denna ”utrensning” inte är av förödande natur för jordklotet, utan endast ett led i det Martinus ovan kallar den ”normala själsliga kris som alltid måste uppstå i en individs mentalitet, innan han helt blir tagen i besittning av ´den helige Ande´ eller når ´den stora födelsen´.” Och vi måste också för att bättre förstå detta tillfoga ett par kompletterande upplysningar som Martinus ger oss i detta sammanhang.

Jordklotet och dess ”hjärnceller”
I en artikel som heter ”De kosmiska krafterna bakom världsåterlösningen” skriver Martinus bl.a. en del om det han kallar ”makrorefleximpulser” på vår jordmänskliga nivå, dvs refleximpulser av jordklotets kommunikation med sina klotmedväsen. Martinus pekar i denna artikel på hur detta tagit sig uttryck genom det han kallar ”världsåterlösningsepoker” – totalt 4 sådana epoker beskrivs i artikeln. Epok nr 4 är den vi just nu är inne i och som betingas av jordklotets kommunikation med högt utvecklade klotmedväsen. Om denna nu pågående epok skriver han där bl.a:

”Mycket starka kosmiska makrorefleximpulser genomtränger mänskligheten och har redan åstadkommit en stor förvandling i dess mentalitet. Då vårt makroväsen jordklotet är inne i en begynnande upplevelse av den stora födelsen, är det inte så märkligt att det befinner sig i stor tankeaktivitet eller tankeutbyten med sina klotmedväsen i sitt eget mellankosmos. Dessa höga tankeutbyten med likasinnade klotväsen utgör i särskild grad grundenergikombinationer av intelligens och känsla, som i viss utsträckning genom klotets dubbelpolighet framträder som intellektualiserad känsla, som åter är detsamma som ren kärlek.” (4).

Martinus nämner också här att det är denna ”makrorefleximpuls” som bl.a. ligger bakom den otroligt accelererande tekniska utvecklingen under det senaste århundradet på vårt klot. Vi kan ju inte direkt uppfatta eller avläsa jordklotsväsendets kommunikation med dessa andra klotväsen. Indirekt kan vi visserligen i viss grad göra en sådan ”avläsning” eller tolkning av denna interplanetariska och makrokosmiska kommunikation genom de impulser som ligger till grund för t.ex. religioner och kulturer som har fötts och blomstrat under olika tidsepoker i vår historia. Vissa av dem kan nog till och med ses som ”kosmiska glimtar” i jordklotsindividens medvetande. Eftersom jordklotet nu står på tröskeln till att uppleva ”den stora födelsen” måste det ju ha upplevt ett antal sådana glimtar redan.

Det är alltså klart att det finns ett orsak-verkan-samband mellan det vi betraktar som vår yttre fysiska värld och klotväsendets inre tanke- och känslovärld. Men, som Martinus skriver i samma artikel, så finns det också en väsentlig skillnad mellan jordklotets och vår organismprincip. Jag citerar:

”Medan den jordmänskliga, fysiska organismen är avsedd som redskap för en helt fysisk aktivitet, är jordklotsväsendets fysiska organism, alltså det fysiska klotet, endast avsedd som redskap för en mindre fysisk aktivitet.” (5).

Det finns alltså en skillnad eller variation i de möjligheter och begränsningar som våra skilda organismprinciper medför. Vår organismprincip är ju på ett annat sätt ”mobil” på det fysiska planet, medan kloten hela tiden färdas i sina bestämda banor. Banor som bl.a. medför att de inte normalt kan komma i fysisk ”närkontakt” (om de kommer alltför nära resulterar det ju i katastrofer, som en gång också drabbade vårt klot när det fick sin nuvarande axellutning).

Det betyder att klotens upplevelse och inbördes kommunikation eller ”närkontakt” sker på tankeplanet (makrokosmisk ”telepati”). Martinus skriver i samma artikel att dessa makrokosmiska tankeutväxlingar ”bildar ett stort, verksamt område av strålar och vågor omkring det fysiska klotet” (6). Ett för oss osynligt område som är klotets primära upplevelse- och kommunikationssfär.

Jordklotet upplever alltså inte det fysiska planet på samma ”direkta” sätt som vi gör. Fast även vår upplevelse av det fysiska planet är ju, när allt kommer omkring, endast av ”indirekt” natur, eftersom alla upplevelser – vare sig de förmedlas av fysiska sinnen eller ej – är medvetandereaktioner…

Ytterligare en upplysning som Martinus ger, som kanske kan komplettera bilden, är att han menar att många jordmänniskor ännu bara är ”latenta hjärnceller” för jordklotet. I artikeln ”Vad betyder önskan om ett Gott Nytt År?”  beskriver han att dessa ”latenta hjärnceller” är de som ännu för ett övervägande vegetativt eller passivt och instinktstyrt liv. De är alltså ännu inte riktigt ”väckta” som ”hjärnceller” betraktade, men de ska bli det! Citat:
”Vi är här vittne till områden i jordklotets fysiska dagsmedvetande som ännu är latenta och outvecklade, vilket de naturligtvis inte skall förbli, då såväl jordklotsväsendet som mänskligheten är under utveckling.” (7).

Det kan man kanske jämföra med att en stor del av vår hjärnkapacitet också ännu så länge är latent eller obrukad enligt vad hjärnforskningen kommit fram till. Med andra ord en potential för vårt framtida kosmiska medvetande, eftersom naturen inte skapar något överflödigt eller onödigt.

Det är alltså inte så att man kan sätta ett likhetstecken mellan jordklotets egen mentalitet och den jordmänskliga genomsnittsmentaliteten i dag. Klotet befinner sig alltså i sin utvecklingsspiral perspektiviskt något ”före” dagens jordmänskliga genomsnittsmentalitet, men har alltså också ännu ofärdiga sidor, som motsvaras av dessa ännu mer eller mindre latenta eller outvecklade ”hjärnceller”.

Jordaxelns lutning
En ”psyko-somatisk” effekt, eller snarare defekt, av mer permanent natur hos jordklotet är ju dess axellutning som åstadkommer de starkt kontrasterande årstider som vi upplever t.ex. här på våra nordliga breddgrader. Om denna axellutnings orsaker och verkningar – liksom alltså om den ovannämnda psykiska ”krisen” eller ”utrensningsprocessen” i jordklotets medvetande – kan man läsa i Livets Bok del 3 stycke 657-68.

Martinus beskriver där denna axellutning som en form av ”invaliditet” hos jordorganismen, som dock, liksom alla smärtsamma erfarenheter, medför en forcerad andlig eller mental utveckling hos den drabbade. Det är ju på grund av dessa starkt kontrasterande årstider eller det fysiska klimatets bisterhet på bl.a. våra breddgrader, som klotets ”hjärnceller” tvingats utveckla en avancerad teknisk kultur i form av husbyggande, konstgjord värme, elektricitet m.m. för att överhuvud taget kunna överleva här. Om denna axellutning inte drabbat jordklotet skulle de fysiska förhållandena visserligen vara mer ”paradisiska” – i form av ett behagligare fysiskt klimat – men mentalt sett skulle både jordklotet och dess nuvarande ”hjärnceller”då ha varit ringare eller mer outvecklade väsen.

Det stora skalvet på annandag jul åstadkom alltså också en liten, men ändock mätbar, effekt (2,5 cm) på jordaxelns lutning. Betyder det att jordaxeln nu har börjat ”räta” på sig och att fler jättekatastrofer därför är att vänta?

Fler katastrofer kommer säkert, eftersom det ju hör till de ovan omtalade ”födslovärkarna”, men om vi får tro det Martinus skriver i Livets Bok 3 stycke 667, så kommer dock jordaxelns eventuella ”upprättande” att gå så långsamt och gradvis att det inte kommer att medföra några globala katastrofer för dess mikroliv. Men lokala katastrofer blir ju på sätt och vis också globala när det drabbar centra för en global turism som vi nu sett.

En ”flodvåg” av humanitet
”Det enda vi kan hoppas på är att denna jordbävning och dess effekter på sikt förändrar våra medvetanden, gör våra medvetanden mer planetariska. Vi är nu mycket nära denna katastrof, även vi som inte fått besked om att någon vi känner fanns där. Mitt i allt meningslöst lidande, allt kaos, finns också den globala gemenskapens lilla, lilla epicentrum: Det skälver till. Våra medvetanden rör vid varandra, tvärs över oceaner och världsdelar.”

Så skrev författaren Göran Greider i sin kolumn i tidningen Metro 04-12-29. Fast det han här skriver upphäver ju också hans formulering ”meningslöst lidande”. Om katastrofen bidrar till att skapa sådana konsekvenser som han här beskriver, då var den ju inte ett ”meningslöst lidande”. Kan våra medvetanden bli det Greider här kallar ”mer planetariska” utan sådana mer eller mindre drastiska lidandeserfarenheter?

Eller – för att anknyta till en annan sak som har just med det ”planetariska medvetandet” att göra – skulle vi i dag ha haft ett FN och många andra former av humant internationellt samarbete utan de lidandeserfarenheter som de bägge hittillsvarande världskrigen gett oss?

Det är naturligtvis en klen tröst för dem som är personligt drabbade här och nu. Det får inte deras ”döda” att kliva upp ur havsdjupet eller gravarna igen. Men det kanske får något annat att kliva upp ur djupet av deras eget inre. Frågor om ”varför” och om ”livets mening” tränger sig ju mer eller mindre på alla sörjande efterlevande. Frågor som också kan ses som en bön till Försynen om svar. Och där det finns frågor finns det också svar. Att frågorna börjar ställas från djupet av den enskildes nöd och behov är ju den ”sådd” som måste till för att svaret – när tiden är mogen – ska kunna ”skördas”.

Och vi kan också konstatera att flodvågen i Sydostasien också utlöste en annan flodvåg: en flodvåg av humanitet och önskan att hjälpa. Aldrig tidigare har människor i så många delar av världen skänkt så mycket pengar för att hjälpa katastrofdrabbade. Flera ideella hjälporganisationer fick t.ex. in så mycket pengar att de blev tvungna att be människor att inte skänka mer, eftersom de inte kunde använda mer pengar än de redan fått in. Det har nog aldrig hänt tidigare…

På bara två dagar direkt efter katastrofen skänkte svenskarna exempelvis fem gånger så mycket pengar som man annars brukar göra på ett helt år till t.ex. Röda Korset! Det kan man väl också kalla en ”flodvåg” – en flodvåg av humanitet och begynnande nästakärlek. Den ”flodvågen” förtjänar också att uppmärksammas. Det är den floden som leder till det framtidens ”förlovade land” och tillstånd, där det inte längre behövs katastrofer och andra lidandeserfarenheter för att få humaniteten att ta klivet ut ur ”garderoberna”, utan där denna humanitet eller nästakärlek är den våg(längd) vi alla ”surfar” på…

Noter:

1. Dagens Nyheter  2005-01-11 
2. Dagens Nyheter 2005-03-31
3. Livets Bok del 3 stycke 667 
4. Kosmos nr 2-1993  
5. Kosmos nr 2-1993 
6. Kosmos nr 2-1993 
7. Kosmos nr 1-1995