Vad vi tror oss veta och vad vi inte vet
[Artikel av Gunnar Carlsson]
När kärnkraften infördes i Sverige för ett halvt sekel sedan, yttrade en svensk politiker med tanke på slutförvaring av radioaktivt avfall att våra duktiga fysiker kommer att lösa det problemet. Problemet kvarstår och katastrofer och incidenter i samband med kärnreaktorer har visat att denna form av energiutvinning starkt måste ifrågasättas. I diskussionerna om kärnenergins farlighet har man fokuserat på ”yttre” fenomen som naturkatastrofer, sabotage, den mänskliga faktorn, materialfusk m.m. och lämnat den viktigaste frågan därhän: vad är det som egentligen sker i reaktorhärdarna?
Det är uppenbart, inte minst efter vad som händer i Japan just nu, att man inte vet vad som sker när något går snett. Orsaken till detta måste vara att man inte har hela bilden klar för sig.
Den materialistiska världsbilden fick sitt genombrott under 1900-talets första hälft och med atombomben trodde man sig verifiera de postulat och läror som materialismen grundar sig på. Naturvetenskapens och speciellt fysikens snabba utveckling har gett oss en helt ny tillvaro med TV, mobiler och allehanda andra tekniska hjälpmedel. Genom att fastställa värdet på vissa naturkonstanter och visa att dessa gäller hela universum anser man sig ha bevisat att de materialistiska teorierna är riktiga. Postulaten och lärorna är dogmer som man måste tro på för att bli betraktad som vetenskapsman. I det avseendet är vetenskapen mer som en religion, trosbaserad. Forskare som ifrågasätter de fysiska normerna blir utfrusna. Man ”låser in” sig i det fysiska rummet som begränsas av ljushastigheten, Big bangs yttre gräns, som hela tiden vidgar sig, den minsta längden och kortaste tiden, s.k. Plancklängd och tid, mycket små enheter som man dock kan tänka sig ännu mindre. Framförallt är det objektivitetspostulatet som är normgivande: fysisk materia är det enda reella i tillvaron och finns oberoende av om någon iakttar den eller inte; allt övrigt, andligt eller psykiskt är följdverkningar av rent materiella reaktioner.
Den formel som framförallt haft betydelse när man utvecklat kärnenergi är E=mc i kvadrat, vilken innebär att energin (E) är ekvivalent med vad som finns i en viss fysisk massa (m) multiplicerat med ljushastigheten i kvadrat. Eftersom c är ett mycket stort tal blir energin i små mängder materia oerhört stor. Då är det ju bra att man kan omvandla materia till energi men det finns problem. Den materia som kan komma ifråga är tunga grundämnen som vid sönderfall ger upphov till farliga restprodukter och livshotande strålning. Detta är allmänt bekant. Viktigare och farligare är att man arbetar med i grunden okända begrepp. Man vet inte vad energi egentligen är. Man talar visserligen om att energi förmår uträtta arbete och skiljer mellan nio ”sorters” energi, alltifrån den ”rena” gravitationsenergin (som egentligen är en kraft) till den ”smutsiga” bakgrundsstrålningen. Men någon vetenskapligt erkänd definition saknas. Än mer förbryllande blir det när man analyserar begreppet materia. Man har visserligen en standardmodell men denna är inte vetenskapligt verifierad. Ur en synvinkel kan man med fog säga att materien fysiskt sett är tomrum, ett tomrum som naturligtvis inte är ett ingenting utan något som är uppfyllt av strålar och vågor som vid reaktion med sinnesorganen ger oss upplevelsen av fasta, flytande och gasformiga ämnen. Dessa är alltså illusoriska. Men materialismens A och O är ju en fysisk byggnadssten och letandet efter en sådan har lett till ett flertal hypoteser, bl.a. supersträngteorin, som förutsätter flera ”nya” dimensioner och där den minsta partikeln alls inte är fysisk utan vibrerande energi – som man alltså inte vet vad det är.
Är ljushastigheten säkerställd? Det beror på vad man mäter och nyare försök har visat avvikelser. Dessutom förutsätter Big bang- teorin att ljushastigheten överskreds i ett initialskede. Och vad är ljus – är det partiklar eller vågor eller både och eller varken eller?
När det gäller den fysiska materiens suveränitet har denna starkt ifrågasatts av flera forskare och organisationer. Man är övertygad om ett nära förestående paradigskifte där en psykisk värld t.o.m. anses kunna vara primär i förhållande till den fysiska. Mycket mer kan sägas i denna fråga och det finns redan nu teorier som måste anses överlägsna vår materialistiska världsbild när det gäller logisk stringens. Det väsentliga när det gäller kärnenergin är om vi vet vad vi gör. Om inget oförutsett inträffar tycks den ju fungera och ge oss den energi vi så hett eftertraktar. Kortsiktigt kanske, under förutsättning att inte oförutsedda faktorer trasslar till det, inte bara på det yttre planet utan även som följd av svagheter i den vetenskapliga teorin som alls inte är så säker som man antagit. Långsiktigt är kärnenergi en katastrof. Det vi kallar liv här på jorden finns nästan uteslutande i biosfären, den tunna hinnan från atmosfären till havets djup. I denna hinna pumpar vi in de mest livsfientliga substanser som finns utan att ha möjligheter att förstöra dessa. Alla försök att slutförvara är bara dimridåer som ekonomiska intressenter lägger ut för att försvara en energiutvinning som i sig är livsfientlig, livsfarlig och livsnedbrytande.
Vad betyder detta för kärnenergin? Med ändrade grundförutsättningar för energiutvinning måste hela vår energipolitik omvärderas och baseras på vetande och inte hasardbetonat spel med okända faktorer.
Gunnar Carlsson
Fil dr
Om intresse finns vidareutvecklar jag gärna påståendena ovan.
No comment yet, add your voice below!