“Kristi återkomst”

Livet är som ett drama med oändligt antal säsonger och episoder. Det finns ingen början och inget slut, bara delmål och övergångar som kan vara oerhört dramatiska och omvälvande. Ibland kan det vara svårt att förstå handlingen i berättelsen eftersom den har ett så rikt persongalleri med ett till synes oöverskådligt antal händelser som ska knytas samman till något meningsfullt.

Vi lever i en tidsepok där det kan te sig extra kaotiskt. Det är svårt att förstå vart mänskligheten är på väg. Världens ledare tycks i flera fall drivas av begär efter makt och dominans där den egna nationen framhålls på bekostnad av vad som skulle vara bäst för mänskligheten i stort. Man väljer att förneka allvarliga klimatförändringar och låter ekonomiska intressen gå före allmän välfärd. Det saknas en gemensam bild av hur verkligheten är beskaffad och vilken väg vi bör gå för att mänskligheten ska kunna leva i fred och harmoni.

Kanske låter man sig nöjas med konstaterandet att “det är så människan är” och “det finns så många olika viljor och olika synsätt och de måste alla få samsas i denna variationsrika värld”. Ja, Martinus framhåller att utveckling av tolerans och andlig frihet är avgörande för att ett fredens rike ska kunna åstadkommas på jorden. Men det betyder inte att vi behöver stanna vid ett konstaterande av att det saknas en plan och en regissör bakom detta världsdrama. Här kanske den skeptiske och desillusionerade läsaren höjer på ögonbrynen och utbrister “Gud har ingen plats i mänsklighetens framtid. Har vi inte gång på gång sett hur religiös tro har medverkat till förföljelse, krig och intolerans? Vad mänskligheten behöver är vetenskapliga fakta som kan leda oss ut ur mörkret!”

Martinus är den förste att framhålla vetenskapens betydelse: “…vetenskapen utgör den första begynnande kunskapen om världsalltet och tillvaron…” (LB 1, st. 180). Men han bestrider också att den jordmänskliga vetenskapen har förmåga att besvara de eviga frågorna om livets mål och mening. Därtill behövs något mera, nämligen en andlig vetenskap. En sådan vetenskap fokuserar på “livsyttringsfacit” snarare än på att mäta och väga olika fenomen i verkligheten. Det är en vetenskap som på ett logiskt sätt analyserar själva grunden för upplevandet och skapandet. Det är en vetenskap som presenterar lösningen på livsmysteriet. Utan denna vetenskap skulle vi aldrig nå fram till ett fredsrike på jorden.

Det krävs en alldeles särskild förmåga för att förstå andligt-vetenskapliga facit. Martinus beskriver att en intuitionsförmåga är under utveckling hos varje individ:

När intuitionsförmågan blivit så högt utvecklad att den framträder som en permanent syn hos individen, “ser” denne alltså sin egen odödliga tillvaro, ser världsalltets eviga och ofelbara kärlekslagar, ser världsalltet som “ett levande väsen” och upplever därigenom som ett faktum “åsynen av en alltöverstrålande Gudom”. (LB 1, st. 218)

I detta citat framhåller Martinus att det finns eviga livslagar, nämligen “ofelbara kärlekslagar”, och att vi med intuitionens hjälp kommer att uppleva gudomen som ett faktum. Gud är alltså inte på väg ut ur mänsklighetens tillvaro. Tvärtom: Gud kommer återigen att bli närvarande i varje människas liv och medvetande.

Hur ska vi förstå aviseringen om “Kristi återkomst” i ljuset av dessa ord? “Kristi återkomst” beskrivs i den traditionella kristendomen ofta som en kommande, verklig händelse där Jesus Kristus återkommer till jorden i sin gudomliga form. Detta nämns också i Bibeln i olika passager såsom Matteusevangeliet (24:30): “… man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.” Kristus varnar också för bedragare: “se upp, så att ingen bedrar er. Många skall komma under mitt namn och säga: Det är jag, och de skall bedra många. – Och om då någon säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med tecken och under för att försöka vilseföra de utvalda” (Mark. 13:5-6, 21-22).

Man kan fråga sig om en sådan faktisk händelse, dvs. Jesus personliga återkomst, skulle kunna påverka mänskligheten i stort och vad Jesus skulle kunna åstadkomma i en pluralistisk värld med många livsåskådningar, en utbredd misstro gentemot Gud och religiositet och en allmänt materialistisk syn på tillvaron. Även om Jesus skulle göra sig hörd via de kanaler som står till buds i vår moderna värld, så är frågan hur många som skulle lyssna och som verkligen skulle lita på att det är “Kristi återkomst” de möter eller om det är en falsk profet som drivs av grumliga egenintressen. Kanske skulle denne Jesus kunna åstadkomma en del mirakler och på så vis väcka uppmärksamhet. Men även sådana kan utsättas för granskning och ifrågasättande av vetenskapens företrädare. Det största problemet för Jesus skulle förmodligen vara att hans ord och gärningar skulle drunkna i det allmänna informationsflödet och att människor har sina behov och intressen helt inriktade på något annat än det andliga i tillvaron. Kanske skulle Jesus, likt huvudkaraktären i TV-serien “Messias” (Netflix), betraktas som en potentiell terrorist av myndigheterna och bevakas på samma sätt som överheten hade uppsikt över Jesu liv och gärningar när han för länge sedan vandrade på vår jord. En korsfästelse kanske inte är aktuell igen, men det skulle förmodligen vara svårt för Jesus att göra sig gällande på allvar. En annan viktig fråga i sammanhanget är varför Jesus egentligen skulle komma tillbaka.

“Kristi återkomst” innebär enligt Martinus något helt annat än att personen eller “frälsaren” Jesus återkommer till jorden. Det handlar i själva verket om en omvälvande förvandling av det mänskliga medvetandet till en nivå som Jesus själv representerade. Det innebär ett tillstånd där människan får möjlighet att skåda in i livets djupaste facit och har förmåga att praktisera samma djupa kärlek till sin nästa som Jesus utstrålade:

Alla människor skall sålunda i kraft av utvecklingen en gång komma att få uppleva “Kristi återkomst” – inte som en profet eller världsåterlösare i kött och blod utanför dem själva – utan som en invigning i det kosmiska medvetande eller humana psyke som världsåterlösaren var invigd i och som var förutsättningen för hans framträdande i världsåterlösningens tjänst såsom modell för skapelsen av människan “till Guds avbild”. (LB 5, st. 1734)

I Bibeln kanske följande uttryck kan spegla eller symbolisera samma innebörd:

Om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. (Joh 14:3).

Innan detta kan förverkligas måste vi alla genomgå en utvecklingsprocess där vi gör upp med alla mörka och destruktiva tankeklimat som är ett resultat av vårt kvarvarande djuriska medvetande. Vilka val vi än gör och hur mycket vi än protesterar mot gudomens plan med vårt liv och medvetande så kommer vi enligt Martinus förr eller senare att återupprätta kontakten med Gud. I denna process kommer vi att ha oändligt mycket glädje och nytta av de kosmiska analyser som Martinus presenterar i sitt verk “Tredje testamentet”. Vad är då detta “testamente” med huvudverket Livets Bog (dansk titel)?. Ja, för att återigen anknyta till bibliska begrepp och föreställningar så talas det om “hjälparen den helige anden” som ska komma och upplysa människorna om det som Jesus menade att de ännu inte kunde bära. Martinus uttrycker det på följande sätt:

Att människorna under Kristi fysiska inkarnation på jorden inte var så utvecklade att de kunde förstå hela hans mission och han därför måste förebåda fullbordandet till en senare tidpunkt, bekräftar han ju när han meddelar lärjungarna, att han ännu har mycket att säga dem, men att de inte kan bära det; därför måste han räkna med att fullborda sin mission vid en senare tidpunkt, då människorna blivit mer utvecklade. Han nämner på nytt den helige Ande eller sanningens ande, vilket vill säga den sanningens vetenskap, som kommer och skall vägleda mänskligheten till hela sanningen. Den skall förkunna för mänskligheten om de kommande tingen. Den skall förhärliga Kristus, ty den skall taga av hans och förkunna det för mänskligheten.

Kristusmissionen skall alltså denna gång inte baseras på en fysisk Kristuspersonlighet med auktoritet och mirakler. Personen är denna gång anonym. Endast Kristusmedvetandet i form av kosmisk vetenskap blir det primära i Kristusmissionens förnyelse och fullbordan, som bebådats eller uppfattas som Kristi återkomst. Det är denna sanningens ande eller den oändliga kärlekens vetenskap, livets tredje testamente, som skall bli den nu begynnande nya världsepokens livsfundament. (Artikeln Falska profeter och falska kristusväsen, i Artiklar 1945-1972)

Kanske är det så att hoppet om “Kristi återkomst” växer sig allt starkare i vissa grupperingar med hänsyn till världssituationen. Andra värjer sig för religiös inverkan på tänkandet. Radikalisering har blivit ett begrepp som väcker oro bland dem som inte längre kan tro på religiösa dogmer. “Folk i Sverige är rädda för religionen” uttrycktes det nyligen i en TV-serie på SVT (Kalifat). Kanske är det inte själva religionen i sig som skrämmer, utan vad den kan åstadkomma med de människor som är beredda att ansluta sig till vissa föreställningar utan att ställa dem i relation till någon slags personlig moral och personligt ansvar. Kanske kan man tolka denna radikalisering som ett resultat av den osäkra tid vi lever i. Som Martinus skriver ovan finns det behov av en kärleksvetenskap som kan bilda fundament för den begynnande nya världsepoken. Vi lever enligt Martinus redan nu i tiden för “Kristi återkomst” (artikeln Kristi återkomst – hjälparens ankomst, Kosmos nr 7/2008).

Micael Söderberg

Ett nytt år – och nystart för vår blogg

Välkommen till en nystart av vår blogg som tidigare låg på en extern websida med namnet “Martinus Fria Blogg”. De flesta av våra gamla blogginlägg finns kvar på denna sida och vi hoppas att ni vill vara med i denna nystart och ta del av inlägg som på ett eller annat sätt anknyter till Martinus andliga världsbild.  Är du själv intresserad av att skriva inlägg som belyser den andliga världsbilden eller reflekterar över densamma så är du välkommen att höra av dig till oss på mejladressen: info@martinus.se.

Vi inleder med några tankar inför det kommande året.

Ett nytt år!

När du tänker tillbaka på året som gått: vad är det för tankar och känslor som far igenom huvudet? Har du gjort några nya värdefulla erfarenheter på din livsresa? Har du fått nya insikter kring livets mysterium, eller har du inte haft tid att stanna upp och fundera över varför vi är här och vad meningen med tillvaron egentligen är? Kanske tillhör du dem som måste fokusera på arbetet i första hand, ett arbete som du kanske ägnar dig åt av ekonomiska skäl. Det är få förunnat att på heltid få ägna sig åt sina mest personliga och inspirerande intressen. Vi känner oss ofta fångade av en verklighet som vi inte kan påverka i särskilt hög grad. Vardagslivet är fullt av utmaningar som vi behöver ta itu med och det är inte alltid som livet blir som vi har tänkt oss.

Enligt Martinus är det viktigt för oss att stanna upp och reflektera över vår situation. Vi behöver bli medvetna om att alla våra upplevelser, såväl ljusa som mörka, är helt nödvändiga inslag i vår dagliga skolning av vårt medvetande. När vi möts av ett mörkt öde så är det gudomens sätt att tala om för oss vilka konsekvenser som blir resultatet av vårt sätt att agera gentemot oss själva och vår nästa. Det är inte något straff för “begångna synder” utan en kärleksfull undervisning som ofrånkomligen leder oss framåt mot ljuset och det humana medvetandet. Det finns i själva verket ingen “synd” utan bara okunskap om de kosmiska livslagarna. Denna okunskap kan vi råda bot på genom att studera verkligheten och göra oss medvetna om vad Guds plan är med oss själva och med tillvaron på detta klot.

I varje möte med en medmänniska och i varje vardaglig situation har vi ett val att agera i enlighet med vår nedärvda djuriska medvetandetendens eller i enlighet med ett begynnande mänskligt medvetande. Vid de tillfällen vi reagerar med irritation eller intolerans, missunnsamhet eller småsinthet så är det djuret inom oss som släpps lös för en stund. Detta skapar ofta dåligt samvete eller skuldkänslor som i bästa fall medverkar till att vi agerar på ett annat sätt nästa gång vi möts av samma händelse. Vi behöver träna på tolerans, medmänsklighet och ödmjukhet för att så småningom nå en djupare förståelse för tillvarons mysterium och den gudomliga världsplanen.

Under 2019 har världen, liksom tidigare år, präglats av många internationella konflikter och allvarliga hot mot jordklotets miljö. Miljontals människor befinner sig på flykt undan krigshärdar och det tycks råda ett allt hårdare politiskt klimat där världens ledare i flera fall har en relativt öppen diktatorisk framtoning. Martinus har redan för länge sedan skrivit att det inte finns någon verklig demokrati (eller kommunism) i världen, utan det finns bara mer eller mindre uppenbara eller kamouflerade maktgrupper i form av staternas regeringar som i hög utsträckning fungerar på ett diktatoriskt sätt. Att det finns rösträtt i en del av staterna har inte lyckats undanröja svårigheterna, utan “diktaturprincipens kvävande bläckfiskarmar med sina sugskålar omslingrar alla stater och individer i detta ögonblick (…)” (Den andliga vetenskapens nödvändighet, Kosmiska lektioner 4). Det är naturligt att människor reagerar starkt på olika former av frihetsberövande och någon bestående fred kan vi inte räkna med förrän mänskligheten har utvecklat ett betydligt mera humant sinnelag till följd av nödvändiga erfarenheter av krigets konsekvenser. Men det är viktigt för varje enskild individ att rannsaka sina egna motiv och beteenden. Ingen annan människa än du själv kan ta ansvar för din egen utveckling. Ingen annan än du kan bestämma om du ska agera kärleksfullt eller med hat gentemot din omgivning.

Vi har som sed att önska varandra ett gott nytt år. Med det menar vi främst att vi hoppas att vår medmänniska ska få ljusa upplevelser och känna ett välbefinnande under det kommande året. Kanske borde vi också önska varandra kraft och styrka att möta olika utmaningar och svårhanterliga händelser. För vi får nog räkna med att vårt öde har både det ena och det andra i beredskap.

Själva årsskiftet är enligt Martinus en gudomlig och livsbetingande princip i världsalltet. Firandet av nyår utgör i kosmisk belysning en minneshögtid för odödlighetsprincipen. Men vi är ännu inte medvetna om denna princip i dess verkliga storhet. Det kosmiska kretsloppet har också ett år med årstider motsvarande jordklotets årstider: vinter, vår, sommar och höst. Enligt Martinus så befinner vi oss i det kosmiska spiralkretsloppets vinterzon. I denna vinterzon ter sig mycket i tillvaron som sovande eller dött i jämförelse med vad som väntar i en kommande vår och sommar. Vi lever alltså i “dödens eller den dräpande principens kulmination”. (Artikeln Julafton och nyårsafton, Artiklar 1945 – 1972). Men kretsloppet kommer oundvikligen att leda oss framåt, ut ur mörkret och fram emot både den jordiska våren och, så småningom, den kosmiska våren. Det finns all anledning att ha tillit till den gudomliga världsplanen, oavsett vad som väntar oss under det kommande året.

Micael Söderberg