Hundra år av ödmjukhet, Olav Johansson (Endast digitalt)

Den människa, vars kosmiska ”födelse” vi i år firar 100-årsminnet av, blev medan han vandrade här på jorden aldrig “stor” i världens ögon. Det önskade han heller inte. Han var tvärtom tillfreds med att kunna leva ett relativt anonymt och tillbakadraget liv, vilket ju också var en nödvändig förutsättning för att han skulle få tid och möjlighet att fullborda sitt stora livsverk. Han visste att detta verk hörde framtiden till och att det i “Guds tid”, dvs. i rätt tid, skulle bli uppenbarat för världen. Han lärde oss att “nyckeln till visdomens port är ödmjukhet”, och i sitt eget liv och verk förkroppsligade han denna ödmjukhetens anda. Att se tillbaka på de 100 år som nu förflutit, sedan Martinus som 30-åring upplevde det andliga genombrott som han själv kallar ”den stora födelsen”, är därför att se tillbaka på 100 år av ödmjukhet.

Länk: