Kristusprincipen, Olav Johansson

Martinus menar att kristusprincipen är något som inte bara handlar om kristendomens upphovsman. I en artikel med titeln Begreppet Kristus – Kristi återkomst på skyarna skriver han till exempel:

”I den kristendomsundervisning vi fick som barn lärde vi oss att Kristus är en person som ursprungligen hette ”Jesus”. Han blev överskyggad av den helige ande och blev till Kristus. Men det egendomliga är ju att begreppet Kristus fanns långt innan Jesus av Nasaret föddes. Begreppet Kristus är i själva verket uttryck för världsåterlösningsprincipen. Alltså den princip i kraft av vilken det alltid har inkarnerat människor som varit långt före sin samtids människor och därför kunde leda och vägleda dem fram till ett högre kulturområde, när de hade levt ut det kulturområde de levde i… Det är således inte bara Jesus från Nasaret som är en Kristus, både Buddha och de andra stora religionsstiftarna som har levt är kristusar i den utsträckning som kristusmentaliteten varit förhärskande i deras psyke och sätt att vara.” (Från tidskriften Kosmos 2004 nr. 11-12).

Kristusprincipen är alltså något universellt, som inte bara har med en viss person och en viss religion att göra. Hur yttrar sig den principen i vår värld idag?