Utvecklas vi – och i vilken riktning i så fall?, Olav Johansson

”Världen och människan blir bara värre och värre”. Att denna uppfattning kunnat bli så utbredd, som fallet är, är inte märkligt, sett mot bakgrund av den nuvarande världssituationen. För den som vill ”läsa” tidens tecken är det alltså inte svårt att finna belägg för att mänsklighetens nuvarande kurs är en katastrofkurs – en kurs som pekar rakt mot avgrunden.

Hoppets tecken – tecknen för en ljusnande framtid – är måhända inte lika lätta att upptäcka. Men det behöver ju inte betyda att de inte finns. Det betyder bara att vår ”synskärpa” inte är lika framträdande eller uppövad i att lägga märke till dessa tecken, som när det gäller tecknen av motsatt slag. Men ”synskärpa” förutsätter distans eller perspektiv. Det man har alltför tätt inpå sig kan man inte överblicka, eftersom det skymmer hela horisonten. Det är just ett sådant perspektiv eller en sådan överblick som Martinus kosmiska världsbild ger oss. Vilka ”syner” ett sådant perspektivförhållande skänker individen ger Martinus författarskap en tik provkarta på. Hur framträder vår tidsepok då för den med kosmiska ”ögon” begåvade iakttagaren.