– Queer som Claus
Av Claus Möller
När ämnet för en text avhandlar vår mänskliga sexualitet är det lätt att väcka fördomar, intolerans och ibland till och med hat. Det samma gäller ämnet religion. Att då skriva om hur ens eget religiösa liv går hand i hand med ens sexliv är provocerande. För vad folk inte förstår – tycker de inte om! Trots detta väljer jag att vara öppen och delvis blotta mig själv, för att med detta berätta lite av min historia, mina erfarenheter, mitt sätt att tänka och förhoppningsvis bidra till nya perspektiv på ett kärt gammalt ämne: sex.
Jag ser på mina sexuella relationer på samma sätt som jag ser på Gud. Lika öppen, naken och innerlig som jag är mot Gud, ”min närmaste relation”, önskar jag vara mot mina medmänniskor. Av många skäl så vet jag att detta inte är möjligt. De flesta har inte ett inre ”brinnande” gudsförhållande. Det väcker dessutom folks djupaste inre rädsla och ångest att leva så ”naket”. Att lyckas med detta konststycke kräver därför stor människokännedom och att lära sig att se – vem jag kan öppna mig inför. Vem som tål det. Därför är mitt relationskoncept inte lätt, då det jag söker är min like, en själsfrände i ordets djupaster innebörd.
Är Claus då heterosexuell, bisexuell eller homosexuell? Etikettfrågor jag brottats mycket med. För vad och vem är jag? Jag har ett yttre som är maskulint. Ser jag mig i spegeln tvekar jag inte om vilket kön jag tillhör, men mitt inre är mjukt, vill väl och är av feminin natur som jag upplever det. Jag har upplevt två spontana kundaliniresningar, där en energi gick upp genom ryggraden och upp i huvudet. Jag har vaknat många mornar efter detta och känt mig som en kvinna inombords. Men också insett farorna på min väg, insett min oförmåga och olämplighet för traditionella förhållande. Insett att jag med ”fel” partner lätt skulle kunna bli en ”toffel” och förstår inom mig mycket väl den undfallenhet som skulle kunna leda en mot ett sadomasochistiskt förhållande – men stoppar mig själv, då ett sådant förhållande skulle vara att gå emot det jag inom mig förnimmer som sant och dessutom innebära att jag skadade mig själv. Vad är då Claus? Är han man eller kvinna?
En sak är säkert, han är en människa som brottas med samhällets och allmänhetens normer och som inte hade klarat sig utan Martinus hjälp. Frågorna har följt mig hela mitt vuxna liv och redan i tjugoårsåldern upplevde jag att Martinus erbjöd mig en tredje väg. En ny könstillhörighet som baseras på ett inre erkännande av såväl de maskulina som feminina principer jag fann i mitt psyke. Jag ville och kunde inte vara man, jag är inte kvinna, men jag känner mig som en människa. Ett nytt kön hade uppstått inom Claus. Med detta som grund kunde jag få den rest av manlighet jag hade kvar att fungera i mötet med kvinnor som jag uppskattar, men av helt ”fel” orsaker, i det att jag känner mig lika dem. Jag kunde också inom mig själv, i min fantasi älska med de män jag möte, där jag föreställde mig själv som den kvinnligt mottagande partnern. Med Martinus hjälp så förstår jag i dag lite av den ”själarnas dans” som är förutsättningen för den utvecklade människans sexualitet. Att det maskulina och feminina i mig samverkar, attraherar och samspelar med motsvarande krafter i en partner. Att lära sig denna ”dans” är utmaningen.
Hur hanterar Claus då sina relationer? Min inställning är att jag ställer mig öppen, ber till Gud och låter Gud föra mig framåt. För Gud känner Claus bättre än Claus känner sig själv. Därför så inser jag att bara Gud kan förena mig med rätt partner. Men jag vill att de intima relationer jag har, ska vara en återspegling av min relation till Gud. Och konceptet för en sådan relation är enkel: det som fungerar är av Gud. Verkar det konstigt – det är därför som Claus numera inser att han är queer.
Claus Möller www.nykultur.com
22 Comments
Tack Claus!
Vi som är hetero, är vi då inte lika utvecklade o kärleksfulla???
Vi är vad vi är. Alla följer sin natur och Martinus hjälper mig att förstå mig själv. Och det är väl bra så! Då detta att vi lär känna oss själva, förstå vårt psyke är grunden till all andlig utveckling.
Tänker Claus
Var inte riktigt svar på min fråga.
Jag har studerat Martinus i många år. Nu kan man börja undra om vi heterosexuella är en utdöende, självisk art. Tycker det finns så många missuppfattningar inom polförvandlingen, den är ju allkärlek, början till den färdiga människan.
Kan inte inse att man måste gå vägen om homo/bi för att nå dit. Menar absolut att alla sexuella läggningar är naturliga, ingen avvikande, men vill visa pa att, man kan gå från hetero till den människa vi kallas ”guds avbild”, finns absolut lika mkt kärlek där. Svartsjuka o dy. finns bland alla sexuella läggningar, det är vad vi är inom oss som har betydelse.
Tycker Beatrice
På din fråga om den heterosexuella människoarten är på utdöende, så är ju svaret: Ja! Den har på sin höjd, (jag gissar) 10.000 år kvar innan en helt ny människoform tar över. Där vi lärt oss att materialisera kropparna ögonblickligen och inte behöver vänta 9 månader och 30 år för att ta vid där vi slutade i det föregående livet ;-). Hur passar homosexualiteten då in i detta; jo det liknar allra mest det himmelska tillstånd vi är på väg emot. Och i denna förvandlingsprocess har vi gott om tid, många liv att leva ut vad vi nu behöver leva ut. Men det är skönt att veta att allt har sin ”naturliga gång”, att slump, tillfälligheter och ”fel” inte finns med i processen. Även om det är lidandet som för oss framåt. Men det är nog det allra svåraste av Martinus alla påstående och lärosattser, att acceptera för oss.
Hälsar Claus
Jag håller med dig i det mesta Claus. Får inte bli en fråga nu vad s är ”bäst” , hetero/homo etc, men min frågakvarstår?..och mitt påstående:.
Att en heterosexuell varelse kan vara helt osjälvisk, kärleksfull, unna sin käresta allt av glädje, även tillsammans med annan partner, svartsjuka o äganderätt då är svunna egenskaper. Sen har flertalet av oss långt dit, men det beror inte på läggningen, du har inte bättre förutsättningar för att du är homosexuell.
Menar att hererosexualiteten passar lika bra in i ett himmelskt tillstånd.
Tycker Beatrice
Hej Claus och Beatrice!
Att Claus vill betona sina tvåpoliga egenskaper är för mig helt ok. Men förmågan till allkärlek har bara delvis med könstillhörighet att göra menar. Visst är det sant att sexuell tvåpolighet är förutsättningen för att vi ska utvecklas till fullkomliga människor. Men det faktum att man föredrar ett kön är i huvudsak en effekt av partiskhet. Martinus skriver om den ”islossning” som gör det möjligt att älska också personer av det egna könet. Men det betyder inte med nödvändighet att de så kallat ”homosexuella” är mer moraliskt utvecklade än så kallat ”heterosexuella”. Vi är alla blandväsen. Det är sant att heterosexualiteten håller på att avvecklas hos alla människor, men det gäller också själviskheten. I ”himlen” gäller att vi inte ”tar någon till äkta” som det står i Bibeln. Den fullt utvecklade tvåpoliga människan existerar ännu inte på jorden, Det tillståndet kännetecknas av att man älskar allt levande. Sen är det en lite speciell historia med vem/vilka vi upplever kulminerande kärlek. Det kommer, det kommer! Ta det lugnt; än så länge är vi alla ofullkomliga människor som utvecklas gradvis till ett annat och högre tillstånd.
Hej igen!
Tror dette blir en kort slutkommentar från mej, Tar det lugnt, vi har ju evigheten på oss enligt Martinus. Martinus är ljuset i mitt liv, brinner på sparlåga ibland, men finns där alltid. Men känner intuitivt inte för att tolka polförvanlingen som många martinusanhängare.
Är helt ok att Claus vill framhålla sitt personliga ställningstagande, uppfattar det som att Hans är inne på samma linje.
Men man kan älska allt levande utan att vara tvåpolig, kan ha hunnit långt s jordmänniska i sin allkärlek, har inte ett dyft med tvåpoligheten att göra.
Två poligheten är inte i första hand om vi är homo/bi eller hetero,, det är så mycket mer. Anser det vara av underordnad betydelse.
Vare sig vi lever nu eller om flera tusen år framåt, är det omtanke, ödmjukhet o kärlek till livet, o alla medvarelser som för oss framåt.
När dessa egenskaper är fullt utvecklade, all själviskhet borta, (kan den vara även om du är enpolig) lever vi i samklang med gudomen.
Och då kan du utan avund, äganderätt eller svartsjuka unna din/a älskade att oxå älska andra. Därför anser jag inte tvåpoligheten som ett måste för att bli till guds avbild
Vet att detta är ett kontroversiellt ställningstagande,
Att älska allt levande har inte med sexuell läggning att göra…..
Allt gott till alla
Beatrice
Du har tolkat det som jag och många andra, Beatrice!
Det är inte med vilket kön man vill ligga med som är avgörande. För den riktiga Kärleken särskiljer nämligen inte. Man kan inte älska altruistiskt allt och alla utan undantag om man favoriserar ett kön – vare sig det är motsatt eller ett som till det yttre ser ut som ens eget – framför ett annat. Vilket även homosexuella gör (och även bisexuella, även om de favoriserar ett kön i taget).
Det är en inre mental process som avgör vårt sexuella tillstånd och män skall inte bli som kvinnor och kvinnor skall inte bli som män. Det är två sexuella poler eller uttryck som skall förenas allt efter som och samverka inom oss. Ibland behövs den enas egenskaper komma till uttryck mer, ibland den andras.
Att se sig som högre utvecklad som varandes homosexuell i dagens bemärkelse är, som du så riktigt menar, inte i linje med vad som står i Livets Bog. Läser man t.ex. om H- och I-människor som är heterosexuella, i Livets Bog stycke 1875, så står det uttryckligen att ”Dessa två jordmänniskotyper är uttryck för den normala vägen inom den sexuella polförvandlingsepoken.” Och det innebär att man inte behöver gå igenom några andra sexuella tillstånd för att bli till ”Guds avbild”. Man kan mycket väl bli eller vara allkärleksfull även i detta sexuella tillstånd.
Hej, på er alla!
Hur får ni detta att gå ihop med det Jesus skriver om polförvandlingen i Tomasevangeliet, stk 22. ”När ni gör det som är två till ett, och när ni gör det inre likt det yttre och det yttre likt det inre och det övre likt det undre, och när ni gör det manliga och det kvinnliga till ett enda, så att det manliga inte är manligt och det kvinnliga inte är kvinnligt…, då skall ni gå in i (riket). Är detta inte en fantastisk beskrivning, gjord för tvåtusen år sedan av en process som vi idag bevittnar i HBTQ världen.
Claus
Hej Claus!
Har Jesus verkligen skrivit det?
undrar
Marja 😉
som plötsligt minns när du så snällt hämtade madrasser och hjälpte mig att bädda i den lilla stugan i Varnhem när jag kom dit för första gången….det var inte igår!
Hej, Marja!
Citatet ovan står i Thomasevangeliet, stk 22 som finns i de apokryfiska skrifterna. Thomasevangeliet hittades i modern tid och dateras bakåt till 300 talet, vilket gör det till en av de skrifter som ligger Jesus närmast i tiden. Det skiljer sig också från alla andra texter i det att det består av Jesusord likt stk. 25 ”Jesus sade: Älska din broder som din egen själ, bevar honom som din ögonsten”. Eller stk 2 ”Jesus sade: Den som söker skall inte sluta söka förrän han finner. När han finner, blir han oroad, och när han är oroad, blir han förundrad och blir konung över Alltet”. Eller stk 58 ”Jesus sade: Salig är den människa som lidit. Han har funnit livet” eller stk 109 ”Simon Petrus sade till dem: ”låt Maria gå bort från oss ty kvinnor är inte värdiga live”. Jesus sade: Se, jag skall leda henne för att göra en man av henne så att hon blir en levande ande lik er män. Ty varje kvinna som gör sig till man skall gå in i himmelriket”. Att det omvända gäller för män står inte i texten, men det förstår vi ju med hjälp av Martinus.
Med vänliga Hälsningar från Claus
Hej igen!
Jo, Claus jag har läst Thomasevangeliet och tycker att en del är nära kosmologin. Men det är inte vad där eller i Livets Bog står som är orsaken till oförenliga åsikter oftast, utan hur man tolkar det skrivna.
Som du mycket väl vet så är vår uppfattning om livet, det vi upplever och förstår, beroende av våra erfarenheter i detta och föregående liv. Och våra erfarenheter är ju inte alltid lika många eller liknande från liv till liv. Och dessutom kommer vi från olika håll i vår uppfattning och förståelse av livet rent polmässigt, män från det maskulina hållet och kvinnor från det feminina. Bara det orsakar ju många komplikationer i förståelsen av varandra och det som sker i livet.
Och i boken ”Pingstglans över livet” kap.13 kommer Martinus in just på det med tolkningsfrågan. Det handlar ju om att inte bokstavstroget bara läsa vad som står i olika skrifter, utan också kunna förstå vad där står mellan raderna. Dvs. förstå symboliken i t.ex. LB eller gamla skrifter som Bibeln m.fl. Och där spelar ju intuitionsförmågan en stor roll. Och den tilltar ju med olika takt hos oss alltefter våra erfarenheter och lidanden.
Mitt syfte med att gå in här och svara Beatrice var just det att alla tolkar inte polförvandlingsfrågan på samma sätt när man läser Livets Bog. Hon skall inte behöva tro att hon är ensam om sin tolkning.
Och ingen av oss är ännu så långt kommen i utveckling att vi kan säga med bestämdhet att ”du har fel, för jag har rätt”. Så alla har rätt att lägga fram sin tolkning och uppfattning av det man har läst i LB, anser jag.
Mvh
Marja
Hej, Marja!
Jag har med det jag skrivit bara utgått från mig själv och hur jag ser på polförvandlingsfrågan, hur jag har fått hjälp av Martinus att förstå mig själv och den ”natur” jag är. Sen hävdar jag att polanalyserna hjälper mig att förstå: att ingenting är fel i tillvaron. Att det fenomen som vi ser i HBTQ världen kan förstås och tolkas i en positiv riktning och jag hänvisar till de källor som ser det på samma sätt. Ingenting annat! För det är självklart så att allt och alla har sitt existensberättigande i Gud, och att det bara är Gud som över tid förändrar oss.
Med vänliga hälsningar från Claus.
Ps! Jag skrev mina inlägg under en sömnlös natt och påstod att Jesus skrivit dessa rader, vilket naturligtvis är fel. Men orden tillskrivs Jesus.
Tack Beatrice för att du uttrycker din ärliga mening. Men jag känner trots allt att det är nödvändigt att knyta an till Martinus kosmologi. För att förenkla närmast otillåtet, så menar Martinus att den egentliga sexualiteten, ”den högsta elden”, ligger till grund för hela vårt framträdande. Det är den högsta elden som avgör vilka sympatiförmågor vi har. Det är den högsta elden som bestämmer de egenskaper våra organismer har. Under den mörkerperiod som den fysiska världen och dess livsformer representerar styrs vi av mer eller mindre partisk kärlek, dvs vi kan inte älska allt och alla. Det är inget fel i världsstrukturen, utan enkönstillståndet är den nödvändiga kontrast vi måste gå igenom för att mogna fram till att bli kosmiskt medvetna väsen, dvs riktiga människor. Utan den förvandling som leder till att enkönstillståndet avvecklas skulle vi aldrig kunna skapa himmelriket. Men ingenting kan hindra den processen. Vi kommer att utvecklas fram emot det egentliga människotillståndet, men det är en väg att gå innan vi kommer dit.
Att det finns andra uppfattningar än dem som presenterar i Livets bok ger oss inte rätt att förneka de kosmiska analyserna. Var och en får naturligtvis ha sin uppfattning – med då bör man inte kamouflera denna i Martinus namn. Detta är alltför allvarligt enligt min mening. Studera gärna den lilla boken ”Två slags kärlek” där det klart framgår vad som är Martinus uppfattning.
Tack.
Jag har kommit ännu en bit på livets väg idag jämfört med igår. Det har du också vem du än är. Ibland är du en bit före, ibland jag. Det beror på vad vi talar om.
Allt är fött och manifesterat av den eviga elden genom energivändningens princip. Vi är sexuella, björken där koltrasten sjunger, jag här med min cykel som stannat för att lyssna och njuta. Skogarna i fjärran, bergen ännu längre bort, havet, stjärnorna och galaxerna, galaxhoparna.
Vem som är längst kommen av eviga väsen? Hur mäter man upp en evig väg, en evig livsvandring? Och om man kan det, vad skall man den mätningen till?
Var och en har sin väg till tvåpoligheten. Gud/Ödesmakterna leder oss via samspelet mellan vår karma, vår hunger och mättnad. Vårt urbegär, vårt begär att över huvud taget skapa och uppleva, oavsett vad, ljus och mörker, är det som möjliggör vårt eviga liv.
Tvåpolighet visar sig väl även som allt det som inte ryms inom det enpoliga äktenskapet, som intresse för kultur (konst, litteratur, musik, film) och kreativa intressen, vetenskap, politik, religion… Allt det som min hustru ser som sin värsta konkurrent och som ibland utlöser hennes svartsjuka… om jag nu skall avsluta denna kommentar med en personlig vinkling…
Hej på er alla.
Skulle någon här på tråden kunna beskriva för en oinvigd om vad polförvandlingen är för process?
/ martin
Hej Martin!
Här kommer en mycket kortfattad beskrivning av polförvandlingen, det handlar om:
Manligt – kvinnligt- mänskligt
Vi skall inte för alltid förbli män och kvinnor, enligt Martinus. Förvandling pågår allt efter vår humana utveckling.
Den maskulina polen hos mannen och den feminina polen hos kvinnan har sitt utlösningscentrum i de sexuella organen, medan den motsatta polen, den feminina i mannen och den maskulina i kvinnan, har sitt utlösningscentrum i hjärnorganen.
Dessa är fortfarande starkt åtskilda i den jordiska människan. Genom lång utveckling växer en förbindelselinje mellan dessa två centra. Detta kan inte forceras på något konstlat sätt utan är en organisk andlig process, som sker i takt med våra humana sympatiers utveckling och handlingar mot vår nästa.
Med ”andliga ögon” kan dessa poler ses som lysande utlöpare, ”smala lysrör”, från bägge centra, och när de genom ryggmärgen når varandra i hjärtområdet, sker en ögonblicklig kontakt. Detta betyder ”att det vackraste hos kvinnans feminina och mannens maskulina mentala naturer och fysiska linjer blivit förenat till en gudomlig sammansättning i ett väsen” (Livets Bog II st. 361).
Människan har då blivit ett med sitt högsta Jag, Gudomen, och får permanent kosmiskt medvetande. (http://kundalini.se/martinus/medvetande.html)
Hon är ett ”kärleksväsen”, som älskar allt och alla utan undantag. Detta skall inte förväxlas med det vi kallar ”förälskelse”, utan är en högre form av kärlek.
”Allt är nu inlemmat i sympatianlaget, allt är lågor från den allra högsta elden. Och först nu har jordmänniskan blivit till den verkliga människan” (LB V st. 1935).
Hon kan vandra in och ut ur den andliga världen efter behag och önskan, och behöver inte längre födas genom kvinnor. Denna utveckling skall ske obemärkt och stilla genom många liv. (Läs hela Livet Bog V!)
Hoppas du fick ut något av denna korta sammanfattning.
Mvh
Marja
Hej, Martin! Det Martinus beskriver som en sexuell polförvandling sker i alla människor och innebär att den feminina sidan hos mänen och den maskulina sidan hos kvinnor växer och bär hela vår intellektuella struktur. Denna motsatta pol har sitt centrum i ”hjärnan” till skillnad från den ordinarie polen som har sitt centrum i våra könsorgan. När dessa två kraftcentra så småningom förbinds kan de bära det nya kosmiska medvetande vi enligt Martinus är på väg att utveckla. En process som i den österlänska andliga traditionen är omtalad som kundaliniresningar. Denna process innebär också att vi någon gång under vår utveckling fram mot att bli ”den riktiga människan i Guds avbild” blir sexuellt medveten i denna nya pol. En process som idag är på stark frammarsch och som Martinus menar förklarar de sexuella utvecklingsprocesser vi bla kan se i HBTQ världen.’
Hälsar Claus
tack för era svar Claus och Marja.
Jag skulle vilja tillägga något till samtalet som pågått här ovan.
Jag har vid ett par tillfällen i mitt liv upplevt något som jag upplevde som min feminina sida, båda gångerna fylldes jag av en stor vällust, och hade en liten tid efter det en betydligt rikare syn på tillvaron, tyvärr något som just nu bara känns som minnet av ett minne.
Det som jag tycker är lite intressant som tillägg till den här diskussionen är att något som också var påtagligt var min förståelse för och min kärlek till min kvinnliga sambo tilltog, även min sexuella dragning till henne stegrade fast på ett intimare och mjukare sätt än jag tidigare och nu även senare upplevt. vet ej om det har med polförvandling att göra det jag upplevde, men var det det så verkar det mer i mitt fall som om sexuella läggning bestod men min förmåga till kärlek, intresse, intimitet ökade av min upplevelse.
Dock så var jag den stund det kvinnliga i mig så att säga genomträngde mig fullt upptagen av den upplevelsen. Sedan var det mer som om den vanliga Martin för ett tag var berikad med något nytt, friskt och milt.
hälsningar Martin
för övrigt har jag just njutit mig igenom livets bog 1
håller på att idisla den nu i väntan på att 2an ska dimpa ned i brevlådan
hej så länge
Hej Martin!
Jag nästan avundas dig som har alla Livets Bog kvar att läsa. Jag minns det som en underbart lycklig tid när jag satt i min läsfåtölj och läste bok efter bok och polletterna ramlade ner en efter en. Lycka till med läsningen!
Sedan finns det många Kosmos-artiklar och småböcker som också är ett ”måste-läsa”. Det finns guldkorn i allt Martinus har skrivit. Vi har lagt ut en del av hans artiklar på vår nygamla hemsida, de kan läsas här: Martinusportal.se
Om du ännu inte sett filmen ”En oväntad vänskap”, baserad på en sann historia, så gör det! Den handlar om nästakärlek och den är både rolig och ömsint. Jag gav DVD:n till min sambo i födelsedagspresent och det var längesedan vi såg en så bra film! Man blir både glad och varm inombords när man ser den riktiga kärleken växa fram, den kärlek som inte söker sitt. Det är ju en utveckling av polförvandlingen när män vågar börja visa sina känslor och därmed en mjukare feminin sida – gentemot alla kön. Filmen får 5 kosmiska stjärnor av oss!
Mvh
Marja
Hej!
De personliga upplevelserna som vi har kan ju hjälpa oss till en djupare förståelse av den sexuella förvandlingsprocess som vi här har diskuterat. Själv har jag upplevt två spontana kundaliniresningar, där jag i efterdynningarna av dessa kände mig som en kvinna inombords. Jag har även upplevt, vad jag själv ser som en kosmisk glimt, där jag i en vision såg mig som en homosexuell jesuslik gestalt, vilket för mig är en bekräftelse på att detta är målet med min andliga utvecklingsresa. Allt detta vidgar ens perspektiv och det gör att man får upp ögonen för att den polförvandlingsprocess som Martinus beskriver, rasar i ens eget kött och blod, i sin egen själ. Att då ha Martinus till hjälp och guide är ju inte det sämsta.
Hälsar Claus