Följande rader är formulerade i relation till ett debattinlägg av Sören Grind på Martinus Fria Forum. Inlägget handlar om Martinus syn på bland annat begreppet ”samvete”
Kanske är ni mätta på begreppen skuld, skam och dåligt samvete….själv tycker jag att det är ett centralt tema i mänsklighetens nuvarande epok och fortsätter gärna samtalet en vända till.
Tack Sören för en god sammanfattning av Martinus bild av begreppen. Det slår mig att det ju handlar om inre konflikter mellan olika moraliska nivåer: samhällets normer som vi i de allra flesta fall har tagit till oss och känner oss förpliktigade att leva upp till (lagar, men också mera underförstådda regler och förväntningar) och den inre moraliska måttstocken som baseras på erfarenheter som du och Martinus beskriver. Vi har behov av vägledning, men måste också lära oss att agera självständigt och ta ansvar för konsekvenserna av vårt handlande. Vi utvecklas från flockmedvetande till kosmiskt medvetande, från enpolighet till dubbelpolighet. Ibland är vi efter flocken i moralisk nivå, ibland i harmoni med den och ibland till och med före flocken. Samvetskval på olika nivåer handlar då om att våndas mellan olika moraliska nivåer. Även den mest självständiga och moraliskt utvecklade individen torde känna ett visst moraliskt behov av att följa samhällets lagar och regler, även då dessa för individen kanske upplevs som icke tillfredsställande ur moralisk synpunkt (ex. fängelsevakten som arbetar i ett fängelse med inhumana förhållanden). Ibland kan dock klyftan mellan samhällets lagar och den egna inre övertygelsen omöjliggöra vissa handlingar. Så sker exempelvis för vapenvägraren.
Skuld ligger för mig nära begreppet synd och Martinus framhåller ofta att det finns ingen synd. Ingen kan egentligen ställas till svars för att inte vara mera utvecklad än vad han eller hon är. Om en person inte lyckas leva upp till samhällets lagar och regler så bestraffas denne, antingen via samhälleliga sanktioner eller genom sociala sanktioner: utfrysning, mobbning, förföljelser. Det är viktigt för flocken att de enskilda väsendena inte sticker ut, bryter ny mark, avviker från det etablerade. De vill således skuldbelägga individen för att kunna styra denne. De vill se den skyldige vackla och sona sin överträdelse av det som anses rätt. Det hör till en gammal epok: vedergällningsepoken som förespråkar hämnd.
En sociologisk forskare som jag uppskattar mycket, Anthony Giddens, talar om begreppen skuld och skam. Han menar att skuld främst hör till en äldre samhällsordning. Skuld är ”ångest som uppkommit ur rädsla för överträdelser” [av normer och regler]. I ett modernare samhälle med dess fokus på självidentitet blir skam en mera framträdande känsla. Varje individ förväntas skapa sitt eget liv, göra olika val i livet, bygga upp en identitet och en känsla av att vara någon. Om man inte lyckas med det uppkommer känslor av otillräcklighet, av att inte ha någon djupare existentiell trygghet. En känsla av att: ”jag duger inte”. Det hör då samman med dålig självkänsla, dåligt självförtroende, känslan av att inte vara älskad.
En vardaglig situation som innehåller ett moraliskt dilemma kan ge upphov till både samvetskval och skam. Samvetskvalen rör känslan av att gå emot en övertygelse, vare sig det rör sig om lojalitet gentemot regler eller lojaliteten mot den inre kärleksmoralen. Samtidigt är det möjligt att till följd av det obehagliga moraliska dilemmat känna sig skamfull över att inte räcka till som människa eller skuldtyngd över att ha brutit mot något påbud som någon annan har bestämt.
Vi kan få frid i sinnet (och låta vår låga lysa klart) om vi handlar enligt vår djupaste övertygelse och inte begär mer av oss än vi klarar av. Men i vår moraliska utveckling måste vi ofta lära oss att välja mellan två alternativ som kanske motsäger varandra, exempelvis: lojaliteten mot vår nästa, eller lagen och lojaliteten mot vår inre övertygelse. Det är sällan lätt och entydigt. Därför undviker vi nog ofta att ta ställning. Livet fortsätter då att utsätta oss för moraliska prövningar, fortsätter att utmana vår självkänsla, tills vi blir fullständigt trygga med våra beslut. Ibland går livet hårt åt oss, redan i barndomen grundläggs en känsla av att inte duga, vi misslyckas i skolan, misslyckas som äkta make eller make, misslyckas i arbetet. Att dessutom inte kunna leva upp till sina moraliska ideal kan bli ödesdigert för självkänslan.
Ja, som jag ser det handlar det om att lära sig att älska sig själv och sin nästa och att lära sig agera på ett kärleksfullt, dvs moraliskt sätt. Kärlek i ord och handling, tanke och känsla.
No comment yet, add your voice below!