Eftersom en del Martinusintresserade är så svaga för konspirationslitteratur, tycker jag det är på sin plats att påminna om att det är en stor skillnad mellan budskapen i dessa och Martinus uppfattningar. Vi befinner oss i ett kritiskt skede i mänsklighetens utveckling mot högre medvetande. Man kan säga att jordklotsväsendet nu håller på att göra upp med några av sina lägre sidor. Bland annat handlar det om diktaturprincipen är på väg att övervinnas. Boken Den andliga vetenskapens nödvändighet handlar om just det som titeln anger. Martinus skriver bland annat att ”jordmänsklighetens verkliga och absoluta räddningsplanka i dess nuvarande kulminerande mörkertillstånd” [är] ”skapandet av en verklig konkret vetenskap på tanke- eller själslivets område.”
Det är denna inre sida bakom alla yttre manifestationer som är just den ”osynliga makt” som styr och bestämmer vart utvecklingen ska leda. Alla människor har denna ”osynliga makt” i sitt medvetande. Ju mer klara vi är över denna osynliga makt, desto bättre representanter blir vi för jordklotets högre medvetande.
En numera avliden Martinusvän, Lars-Olof Hammarberg, skrev i ett inlägg att denna högsta makt på jordklotet i ett inlägg:
”Som motvikt till konspirationsteorier kan det vara upplysande att läsa Martinus kosmosartikel ”Skyddsänglar i nationens tjänst” (1-1998).
Martinus skriver där bl.a., att… ”den högsta auktoriteten i jordens område är jordklotets jag. Alla andra maktfaktorer i dess område, såsom de kända stormakterna, är alltså inte den högsta auktoriteten på jorden. Jordjaget i förening med sin ande är själva klotets absolut suveräna eller verkliga kung. Om en stormakt ska falla eller gå framåt, om en ras ska utvecklas i den eller den riktningen, om landgränser ska läggas här eller där, om nationerna skall förenas till en värld eller fortsatta att vara splittrade i inbördes motsatta stater och därmed alltjämt vara en källa till krig och ofred bland människorna, är en fråga som uteslutande kan avgöras av jordens sanna kung, jordanden eller jordjaget…”
I boken Den andliga vetenskapens nödvändighet beskriver Martinus hur diktatorstendenserna ännu är levande i jordklotsjagets medvetande. Man kan uttrycka det så att det pågår en ”inre uppgörelse” inom jordklotsväsendet. Vi har sett hur diktaturländer går över till ett slags begynnande demokrati när diktatorsprincipen förlorar en del av sitt fotfäste. Under 1970-talet var det diktaturerna i södra Europa som utvecklades på detta sätt, runt 1990 var det dags för diktaturerna i östra Europa och nu 20 år senare sker en sådan diktaturprincipens kris i form av upprorsrörelserna i norra Afrika och Mellanöstern. Jordklotet är alltså på väg att lämna sitt diktatorsmedvetande.
I relationerna mellan världens länder gäller dock fortfarande diktaturens princip. Likaså i jordklotets ekonomiska system, den av Martinus benämnda bankkontokulturen. På denna internationella nivå har klotet ännu en väg att gå på vägen mot verklig demokrati, vilket är detsamma som verklig kommunism. Om detta vet det stora flertalet i vår samtid nästan ingenting. Både ”demokrati” och ”kommunism” – som båda står för höga ideal – har utvecklats till något som är nästan motsatsen till idealen. Den negativa spiral som denna utveckling innebär kommer att fortgå ytterligare en tid, menar Martinus i avsnittet ”Kommunism och demokrati”. I själva verket har vi levt i ett ”fall mot diktatur” under ganska lång tid. Martinus skriver bland annat så här om detta (min översättning här och nu):
”Filosofiska idéer eller synpunkter har inte kunnat ge människorna den nödvändiga själsliga insikten som kunnat förhindra det väldiga fall mot totalitarism eller diktatur, som alla stater av i dag befinner sig i, oberoende av vad de kallar detta fall eller detta deras fysiska och själsliga öde för närvarande, oberoende av om de kallar detta sitt tillstånd för ’demokrati’ eller ’kommunism’. Båda dessa två uppfattningar började på sin tid som utmärkta teoretiska idealsystem, men fick inte särskilt lång levnadstid till följd av en osynlig makt som människorna ännu inte är på det klara med. Denna makt tvingar oundvikligen alla politiska system av i dag, både i väst och i öst, både i syd och i nord, mer och mer in i diktatur. Diktatur berövar mänskligheten friheten. Detta berövande skapar hat och begär efter befrielse från oket, skapar upprorstendenser mot systemet.
(Den andliga vetenskapens nödvändighet, kap. 9)
Vart är vi då på väg? Vad är då lösningen på detta? Ja, det är både skrämmande och spännande. Men jordklotet vet vad det gör, och vi kan välja att delta i förvandlingen mot ett kärleksfullt världssamhälle eller försöka stoppa den, likt ”myggan som försöker flyga mot stormen”. Jordklotsjaget går sin väg.
Det handlar bland annat om – skriver Martinus i samma bok – att diktaturprincipen visar sig som ett ”förstärkt uppblossande av ’nationalismen’ eller dyrkandet av den egna staten på bekostnad av andra stater”. Den problematik som detta leder till, kan inte lösas av de enskilda staterna, utan vi närmar oss ett internationellt demokratiskt styre. Denna världsstat och världsdomstol växer nu gradvis fram inför våra ögon, även om det är svårt att se det med jordmänskliga ögon. Men tack vare den ”osynliga makt” som står bakom händelsernas gång, kommer jordklotet att gå vidare i sin utveckling. Det är jordjagets ljusa skyddsängel som kommer att garantera det.
16 Comments
Konspirationsteorier är något jag personlgien är oerhört mätt på. Jag ser dem som den gamla världsimpulsens dödsryckningar och detsamma gäller alla uppblossande tendenser till diktatur och att lösa konflikter med våld – maktens rätt gör en sista dödsdans i världen – och allt uppblossande överdrivet djuriskt-djävulskt i vår lilla vardagsvärld: bl.a. kränkthetsmentaliteten/-kulturen/ -moralen – ”känner jag mig kränkt har jag frihet att göra precis vad jag vill mot dem jag menar mig vara kränkt av”, tycks man resonera. Inte minst bland tonåringar. Och det verkar vara även vanligt i kändisvärlden. Ranelid är väl ett exempel…
Men detta är en ödeslogiskt oundviklig övergångsprocess där vi är idag i vår utveckling – men man väljer själv på nuets nålspets vad man vill fokusera på – och därmed hur man lägger grunden för sitt kommande öde och framtida mentaltet. Det är på denna nålspets vi formar vårt öde – vårt eviga liv – när vi väljer att förverkliga det vi förverkligar under någon tiondels sekund – kommer vi att smeka eller slå? Vi har alltid ett val!
/Algotezza
Jorden konfronterar sig själv och har en plan för framtiden som ska vara en total motsättning mot den dräpande principen och denna övergång kan inte ske utan att den dräpande principen är en stark medskapare till till en framtid där den livgivande principen ska stå som segrare. För mig förfaller det att jordjaget har en utmejslad plan för detta. Vad denna plan består av vet vi ju inte i detalj men att jorden använder sig av människor vet vi ju. Och att dessa människor som verkställer krig och förödelse många gånger har ett djävulsmedvetande förutsätter jag. Jag kan inte bedöma vem som har och vem som inte har det, men djävulsmedvetandet innefattar ju genialitet vad det gäller ödeläggelse. Dessa människor, som givetvis omedvetet är medskapare till den nya världen, har säkert också en utmejslad plan som är lika hemlig den och det är väl här som konspirationsteorierna hämtar sin näring.
Djävulsmedvetande är betingat av kulminerande egoism, tyngdenergipräglad intelligens och förnekad okunnighet. Utmejslad plan låter i mina ögon som något raffinerat och väloljat logiskt – om än lokalt – ett maskineri som arbetar obönhörligt och medvetet men i mörkrets tjänst. Så är väl den bild man själv vill mana fram av ens göranden och låtanden i de roller du talar om – men kosmiskt sett ”veta de icke vad de göra”. De är inte fullt ut medvetna medskaoare av den nya världsordningen – i varje fall inte ”mörkrets martinusar” med ”kaotiskt medvetande” som ett slags jämbördig motsvarighet till det kosmiska vad gäller intelligens, intuition och medvetenhet men ”i annan riktning”… Det skull ju sannolikt mynna ut i det stora ”omvända” facit att ”allt är mycket ont” – och går knappast ihop med TT.
Hitler skriver i Mein Kampf att han ser sig som ”Försynens verktyg” – och ibland talar man om ”mörka karmautlösare” – men alla dessa roller vilar på okunnighet och omedvetenhet, lokal logik och egoism.
En mörk världsåterlösare är dock något annat.
/Algotezza
Varför konspirationsteorierna har fel, tja, kanske inte en helt lyckad titel Hasse, tänker jag sedan, men det var väl betet du ville få napp på:-)
Har alla konspirationsteorier fel menar du?
Om så, hur vet du det?
Finns det inte fog för kritiskt tänkande med historiens facit i hand som tydligt visar att regeringar, presidenter med flera farit fram med osanningar? Dom har helt enkelt ljugit, och det gäller inte minst vad det gäller lögner som ska ge näring åt att starta ”rättfärdiga” krig.
Att fara med osanningar är ett led i den djuriska kamouflagekonsten på det mentala området – vad har det med konspiratioenr att göra? Den djuriska maktens/ listens rätt…
Alla som ”konspirerar” gör det på grundval av just kulminerande egoism, tyngdenergipräglad intelligens och förnekad okunnighet, och man är aldrig mörk karmautlösare fullt ut medveten om vad man gör, man är ett verktyg nyttjat av högre men ljusa makter – när det passar dessa.
Om inte annat är man mer eller mindre omedveten om det karmologiska faktum att ”det mörker jag utlöser för dig är samtidigt min mörka sådd”.
När menar du att vi sitter med facit i hand för historiens förlopp? När ”är vi i framtiden” – ”vid historiens slut”?
Konspirationsteorier som bygger på att man fullt ut medvetet ”konspirerar” och vet exakt vad man gör utifrån sina utmejslade planer, kan jag inte se går ihop med TT:s bild av tillvaron.
Det är väl snarare så att dessa teorier är en del av utvecklingen på det mentala området – när den nya världsbilden håller på att implementeras i mänsklighetsn medvetande – snarare än den mytiska verklighetsbild de vill förmedla.
Därför är de fel till sitt innehåll – men deras mentalitetsmässiga roll är viktig under den tid vi nu lever!
Genom att lära känna den timliga lögnen – också – eller i synnerhet – genom att ”tro på den”, når vi alla i sinom tid den eviga sanningen.
/Algotezza
En synonym för konspiration kan vara sammansvärjning. Det kanske är ett mer passade ord?
Nej, Hitler var ingen mörk världsåterlösare men väl en mörk karmautlösare som du skriver. Att jordjaget gav honom denna uppgift kanske vi är överens om. En värre sammansvärjning än nazisternas är väl svår att överträffa.
Vad är jag inne på som vi inte får blunda för är att försynen använder sig av mörka karmautlösare, i forntid, nu, och i en begränsad framtid, tills dess den grova karman fullgjort sin mission.
Stfean: En synonym för konspiration kan vara sammansvärjning. Det kanske är ett mer passade ord?
Algotezza: Det handlar väl bara om att vara några likasinnade jordmänniskor – ofta med djävulsmedvetande – som förenas i det gemensamma syftet att tillsammans skaffa sig makt över andra (sexuell, politisk, ideologisk, monetär även i någon mån andlig) för att sedan manövera ut varandra när syfet nåtts – och detta görs i dubbelmoraliskt kamouflerande anda där man låtsas ha ett syfte utåt men har ett annat under ytan inom gruppen – och var och en har för egen del inom gruppen det för övriga rguppmedlemmar skickligt dolda syftet att utmanövrerera de övriga så snart tillfälle yppar sig.
Då det självfallet inte förenas av nästakärlek utan av ett gemensamt hat – gemensamat egoistiskt mål – finns ingenting som håller ihop gruppen när syftet för gruppen i dess helhet uppnåts – bara sann kärlek kan hålla samman en grupp – inte egoism, inte förälskelse, vare sig i väen eller ting, pengar. Då splittras gruppen – de utmanöverar eller tar död på varandra, och hur väldsamt det blir är betingat av hur hett och förblindat man begär att besegra de övriga i gruppen och därmed för egen del uppnå den åtråvärda positionen/de materiella fördelarna. Ju hetare begär, ju mindre tålamod, ju mer tyngdenergipräglad intelligens, desto mer mord, våld, aggressivitet, kortsiktighet och död/dödande – snabba enkla och därmed tilltalande lösningar för väsen med denna menatalitet.
Stefan: Nej, Hitler var ingen mörk världsåterlösare men väl en mörk karmautlösare som du skriver. Att jordjaget gav honom denna uppgift kanske vi är överens om.
Algotezza: Gav och gav – han ville ha den – den passade hans mentalitet. Jordjaget och i förlängningen försynen är lite som Kajsa Warg och tager vade den haver till förfogande. Man väljer delvis själv om man vill bli en mörk karmautlösare men det valet är ofta baserat på okunnighet eller att man ignorerar att man samtidigt sår mörk karma. Mörk karmautlösning är ingen neutral aktivitet – och det är i normalfallet inget man tar på sig som en opartisk plikt utan därför att den bereder en en stor njutning och att den mörka sådd den innebär passar i ens egen ödesutveckling. Att jag skriver ”i normalfallet” beror på Sodom och Gomorra där man i en viss tolkning menar att högandliga väsen på ett mer neutralt sätt utlöste den mörka karman där – och detta torde inte innebära någon mörk skörd för dessa väsen – då ju högandliga väsen logiskt sett inte behöver detta då de ju redan är färdigutveckalde.
Hitler var inget högandligt väsen – och vill man ta del av manifestationer av hans mentalitet kan man lyssna på hans hatfyllda tal eller läsa Mein Kampf som jag köpte i svensk översättning 1968 innan den förbjöds. Det är något av det obehaglighaste jag läst och jag orkar bara några rader i den innan hans självgodhet och självrättfärdighet och storslagna sjävlbild får mig att må både psykiskt och fysiskt illa. Om jag skall utnämna en bok som är Tredje testamentets absoluta motsats är det Mein Kampf.
Stefan: En värre sammansvärjning än nazisternas är väl svår att överträffa.
Algotezza:Tja, vi sitter väl inte med facit för dylika förrän om tretusen år när vi kan summera vår knaggliga väg dit…
Stefan: Vad är jag inne på som vi inte får blunda för är att försynen använder sig av mörka karmautlösare, i forntid, nu, och i en begränsad framtid, tills dess den grova karman fullgjort sin mission.
Algotezza: Självfallet – vem skall agera bödlar om inte de som njuter av denna roll och gärna går in i den. Det finns inte brist på villiga bödlar i denna värld – men väl stor brist på osjälviska hjälpare och sådana som ger utan baktanke eller krav på gentjänster, blott för det villkorslösa givandets för många idag okända men djupa och gudomliga njutning.
Den som inte finner behag i och hungrar efter bödelsrollen roll kommer aldrig av försynen att erbjudas denna roll. Man erbjuds ödeslogiskt-karmologiskt sett endast de roller man attraheras av och önskar – och ödet utformas alltid i enlighet med ens önskningar – men man fattar inte alltid vilka effekter det kan bli när man får vad man önskar – för man önskar ju inte alltid på den fullkomliga kunskapens grund som jordmänniska. Önskan/hunger/längtan är det som formar vårt öde.
Det finns ännu många kvar som njuter av bödelsrollen i den stora och i den lilla världen – inte minst därför att den mentala självlögnsförmågan och mentala kamouflagetekniken kulminerar i en värld som vår – och detta är ju just i det syfte du är inne på – för att på så sätt utlösa den mörka karma som är nödvändig att utlösa som ett led i vårt nämaste makroväsens självuppgörelse när det närmar sig invigningen. utlösas.
Kosmisk hilsen fra Algotezza
Kanske vi inte kommer så mycket längre än så i vår dialog men det är bra så tycker jag. Något egentligt svar på ”varför konspirationsteorierna har fel” har jag inte sett men det har varit intressant och spännande att läsa vad du skrivit Algosezza. Tack så mycket:-)
Vad jag kan ställa mig lite frågande till är, som jag upplever det, din uppdelning av gott och ”ont”. Det finns en oändlig gråskala av väsen som står mellan kärlek och hat som gör sig särskilt påtaglig i dessa tider.
Vi får inte glömma att den största gruppen människor är ”försvarsväsen” som är mätta på krig men tror att det är det enda sättet att bekämpa krig.
Jag fortsätter att förhålla mig kritisk till mainstreamedia och givetvis till konspirationsteorierna men fortfarande intresserad, och tretusen år var kanske lite att ta i. Jag tror de ”sista” 2500 åren innan vi alla är invigda kommer bli fantastiska. Den knaggliga vägen är i min föreställningsvärld endast 500 år!
Soliga hälsningar från Stefan
Hur definierar du ”gott” och ”ont”?Som Martinus – från kulminerande behagligt till kulminerande obehagligt gott? Men eftersom både gott och ont i grunden är därmed definieras som varianter av gott – där skillanden dem emellan – och därmed ”gråskalan” mellan gott och ont – bara om graden av behag-obehag. Vems? Individens subjektiva behag/obehag? Ett intersubjektivt behag/obehag? Något absolut och generellt behag/obehag kan vi väl inte peka ut?
Eller skall man hålla kvar vid traditionella definitioner av dessa i loklakoloriten och bara nyttja TT:s på helgdagar under skottår eller när man ”ser ur kosmiskt perspektiv på tillvaron”? Vad är poängen med Martinus definitioner, hans påstående att det inte finns någon orätt och att allt är mycket gott om det bara är kosmiska abstrakttioner bland molnen vi inte har någon större glädje av i vår vardag annat än för att ev. vinna diskussioner med andra TT-läsare?
Om det finns konspirationer eller ej på detta klot med TT som tolkningsglasögon beror väl på hur de definieras?
/Algotezza
Hej!
Att det finns mycket negativa krafter i världen – ”ondska” – är naturligtvis sant. Vi möter det så kallade onda i samma utsträckning som vi själva är beredda att utlösa det. Att detta ”onda” har sina rötter hos oss själva, kan väl sägas vara en Martinusståndpunkt. Är det då angeläget att utröna och genomskåda de onda avsikterna? Till en viss grad, skulle jag vilja uttrycka det. Men det avgörande är att vi blir varse våra egna olika sidor, ”goda” så väl som ”onda”.
”Har alla konspirationsteorier fel menar du?” frågar du Stefan. Nej självklart inte, visst har det ett värde att genomskåda de onda avsikterna, om inte annat för att inte själv bli utsatta för dem eller deras konsekvenser. När jag använder begreppet ’konspirationsteori’ syftar jag på föreställningar om konspirationer som saknar eller har liten substans. För mig representerar en del av dessa en modern form av djävulstro, där man föreställer sig ett mer eller mindre hemligt sällskap som vill ”komma åt” oss. Så har jag uppfattat tron på det så kallade ”Illuminati”, där man till och med föreställer sig utomjordiska personligheter som vill leda oss in i fördärvet. Men de kosmiska analyser som Martinus har förmedlat visar att även det så kallade onda har en betydelse för oss. Vi ser i ”det onda” sådana faktorer i omvärlden som vi är på väg att övervinna. Vad vi kan lära av dessa är att inte utöva dem själva, menar jag,
Vi behöver alltså inte bekämpa några onda konspirationer, men behöver för den skull inte delta i dem – i den mån vi ser dem. Om det verkligen finns ett illasinnat sällskap som försöker lura oss på olika sätt, ja då får vi väl erkänna att sådana avsikter ännu inte har övervunnits av oss själv. Om vi å andra sidan har utvecklats oss bort från ”det onda”, då behöver vi inte vara rädda att drabbas av dem.
Jag kan inte se att det onda och diktaturens principer är allenarådande i världen. Visst kan vi räkna med många negativa karmautlösningar ännu en tid, kanske i den nära framtiden. Men vi behöver inte leta efter dem, vi ska nog bli varse dem i alla fall.
Martinus: ”Den verkliga orsaken till mänsklighetens trångmål och besvärligheter, dess krig, svält- och sjukdomsdöd, dess fängelser och tukthus, dess förtryck och förnedring, dess avund och habegär osv. är alltså ingenting annat än människornas ofärdiga mentala tillstånd eller den ännu felande utvecklingen hos dem av den nästakärlek som gör det levande väsendet till Guds avbild. Det är alltså denna brist i sin utveckling som hela mänskligheten med all makt måste koncentrera sig på och arbeta med och söka övervinna.”
LB st 2265
Tack för ditt inlägg, Hans!
På mff hävdar några skribenter att det kan vara bra att lyssna till konspirationsterorier, eftersom detta kan göra oss mera beredda inför kommande svårigheter. Och det kan ju ligga något i detta, men vad som är rätt för den ena behöver ju inte vara rätt för den andra …
Själv fördjupar jag mig inte i dessa spekulationer, eftersom jag vill använda min energi inte till att spekulera, utan till att försöka komma på rätt köl, dvs att så gott jag kan inrikta mig på att göra Guds vilja för just mig, just nu …
Det är ett starkt citat du avslutar med:
”Det är alltså denna brist i sin utveckling som hela mänskligheten med all makt måste koncentrera sig på och arbeta med och söka övervinna.”
Varma försommarhälsningar,
Ingegärd
Tack Ingegärd!
Visst kan man lyssna – men risken är ledsenhet och depression, tänker jag. Om man ska fokusera på mörkret är det kanske bäst att se det hos en själv – för det kan man i alla fall göra något åt. Citatet kommer från Livets bok och det är Martinus självs som har kursiverat den sista meningen. Stycket innan, nr 2264, är också intressant, om man är intresserad av vad Martinus menar är viktigt i ”domedagsepoken”. Det stycket börjar:
”Vi har här kommit till världssituationens brännpunkt. Det nuvarande mentala mörkret eller domedagen i världen är en helt naturlig situation…”
Läsning av TT och bön är för mig den allra bästa förberedelsen på vad som komma skall – och redan sker – och detta ger mig realistiska möjligheter att sätta in livets mörka karmaskörd i den lilla och i den stora världen i ett sammanhang som skänker mig tröst och hopp – både vad gäller den lilla världen och i den stora.
Och när orden och bönen ibland trots allt känns otillräckliga söker jag mig ensam ut i naturen och bara är…
Hej och tack för intressant läsning! Det var länge sedan jag studerade Martinus kosmologi nu. Har haft ett uppehåll på några år, men blev plötsligt inspirerad igen och hittade den här inlägget. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om konspirationsteorierna, men i framtiden får vi förhoppningsvis svaren. Vi får även i framtiden se om jag börjar studera kosmologin nu igen, eller om detta bara var tillfälligt!
Framför allt så har jag märkt att jag har börjat bli mer ointresserad av intellektuella resonemang och mer intresserad att att ”bara vara” och att följa hjärtat. Vart det kommer att leda vet ingen….
/Emelie
Hej Emelie!
Efter 34 år i martinusvärlden, har jag succesivt börjat känna det som du så fint formulerar:
”Framför allt så har jag märkt att jag har börjat bli mer ointresserad av intellektuella resonemang och mer intresserad att att ”bara vara” och att följa hjärtat. Vart det kommer att leda vet ingen….”
Och din sista mening om att vi inte vet, den får mina livsandar att piggna till: Livet blir spännande när man inser att man inte vet. Själva livet är ett enda stort äventyr … 🙂 …
/Ingegärd
Tack för era kommentarer i en debatt som är över ett år gammal. För min del har så mycket passerat det senaste året att jag inte fått så mycket tid över till reflektion och kommunikation med Martinusvänner. Men jag tänker att det ena behöver inte utesluta det andra: Man kan leva och uppleva och någon gång däremellan fundera kring Martinus geniala analyser. Vi lever ju hela tiden, alltså ”bara är”, men jag är beredd att lyssna på allas kommentarer. Följ hjärtat och kommunicera när det känns bra och riktigt. När jag för drygt ett år sedan skrev inlägget om de så kallade konspirationsteorierna var det för att människor började oroa sig för att det fanns en osynlig ond vilja som vill styra över våra liv. Så är det inte enligt min övertygelse, utan det vi råkar ut för har sin grund i något inom oss själva. Livet är en underbar läroprocess som visserligen delvis handlar om lidande och motgångar, men livet är mer än något annat en enda stor underhållningsprocess där vi kan lära mer och mer om hur vi ska berika och glädja varandra. Glad sommar!