Föredrag 12/9

Det sägs att man kan skratta sig frisk från allvarliga sjukdomar som cancer. Hur detta går till berättade inte Olav Johansson, men de åhörare som hade slutit upp på första föredraget i den nya lokalen på Bergsunds Strand 43 fick ta del av ett tankeväckande och uppmuntrande föredrag om humor, inspiration och intuition.

Hundar förmedlar känslor genom att vifta på svansen, apor tycks ha kommit till ett stadium i utvecklingen där något som påminner om skratt börjar skönjas, men bortsett ifrån detta kan vi betrakta skratt och gråt som något som skiljer oss människor från djuren. Vi har fått förmåga att skapa på ett andligt plan, frammana känslor hos oss själva och andra genom mental aktivitet. Humor är en rent mänsklig tendens och när den inte sker på bekostnad av någon medmänniska är den livgivande och inspirerande, kan motverka konflikter, öppna upp kommunikationen mellan människor och framkalla behagskänslor som ju i grunden är uttryck för den högsta elden eller den sexuella kraften såsom Martinus framställer den. Något högre än oss själva tar över när vi förlorar oss i ohejdad glädje eller spontant skratt.

Humor bygger på kontraster; något vanligt förekommande eller normalt paras samman med något ovanligt och kontrasterande. För oss ”jordmänniskor” är humorn rent av en överlevnadsmekanism. Vi måste kunna skratta åt oss själva, bjuda på oss själva för att inte låta de mera djuriska automatfunktionerna som kamp, härsklystnad och försvar ta över.

Men kommer humorn då att försvinna när vi går över till det riktiga människoriket och vardagen blir en permanent tillvaro i ljus och glädje? Nej, kontraster i olika former kommer ju att finnas kvar och vår förmåga att roa och glädja kommer säkert att mångfaldigas.

Det som öppnar upp vår förmåga att inspireras är den alltmera framträdande balansen mellan känsla och intelligens som banar väg för intuition. Denna energi genomstrålar allt och är liktydig med en syn som låter oss ta del av både eget och andra väsens erfarenhetsmaterial.

Det var lätt att följa med i Olavs framställning och ett lättsamt ämne visade sig ha förgreningar i mera djuplodande kosmologiska analyser.

FOTO Jan Seilitz