Jag minns när jag först kom i kontakt med Martinus världsbild och började inse vidden av den visdom och kärlek som inryms i de kosmiska analyserna; det fick mig att för en tid tappa intresset för andra former av vetenskapliga studier. Den materialistiska vetenskapen kändes tom och innehållslös, utan svar på frågor om mål och mening, existens och evighet. Varför skulle jag ägna tid åt den etablerade vetenskapen när Martinus hade beskrivit allt så klart och tydligt? Med tiden insåg jag att den materialistiska vetenskapen naturligtvis är nödvändig under en övergångsepok och det finns ingen motsättning mellan att studera den andliga och den allmänt vedertagna vetenskapen. Mina studier i kosmologi lade grunden för ett nytt intresse, och en ny förståelse för de grundläggande vetenskapliga problem som forskarna brottas med i just ”mitt” ämne, sociologi.
Magdalena Rosell har gått forskarutbildning och är docent i medicinsk näringslära. Hon undervisar en del i vetenskapsteori och är fil. kand. i teoretisk filosofi. Hon har dessutom nyligen kommit ut med boken ”Soluppgång över vetenskapen” som innehåller en historisk exposé över vetenskapsteoretiska frågeställningar och hur dessa har besvarats över tid. Hon är således synnerligen lämpad att hålla i ett seminarium där vetenskapen granskas i ljuset av Martinus kosmologi.
Vi var drygt ett tjugotal förväntansfulla åhörare som bänkade oss i NBV:s stora lokal på Bergsunds strand, under lördagseftermiddagen. Med tanke på ämnet för dagen borde kanske salen vara fylld till bredden med forskare från olika discipliner. Hur skulle de kunna undgå att intressera sig för ett nytt teoretiskt ramverk som revolutionerar mycket av det man hittills har tagit för givet i den etablerade vetenskapen och som potentiellt skulle kunna besvara de allra djupaste och svåraste frågorna en forskare kan ställa sig om exempelvis universums födelse, medvetandets grundläggande natur, materiens karaktär och ursprung? Nåväl, vi får bemästra vår otålighet och ha tillit till världsplanen; tids nog kommer även den mest inbitne materialist att vända sin blick mot gudomen och utbrista: ”ske icke min vilja, utan din”. Fram tills dess kommer den subjektiva uppfattningen att jordmänniskan utgör skapelsens krona, att döden innebär utslocknande och den etablerade vetenskapen är ett högst objektivt och sanningssökande projekt att forma materialistens medvetande.
Magdalena presenterar de grunder som den etablerade vetenskapen vilar på. Vi vanliga dödliga går förmodligen omkring med en newtonskt mekanistisk syn där rummet är något avgränsat och materiepartiklarna studsar emot varandra. Inom fysiken har rummet, tiden och materien problematiserats via Einsteins relativitetsteori och via kvantmekaniken som bland annat visar att betraktaren påverkar hur ett fenomen framträder. Big-bang-teorin om universums ursprung tycks vara väletablerad liksom föreställningen om det naturliga urvalet. Magdalena ryser åt tanken att det levande väsendet i grund och botten skulle vara ett konkurrensväsen där de starkaste överlever på bekostnad av de svaga. Hur skulle ett altruistiskt samhälle kunna bli verklighet om föreställningen om den starkares rätt aldrig skulle ifrågasättas? Ett annat besvärande problem för vetenskapen är hur den ursprungliga ordning, som den nuvarande världsbilden måste räkna med om dess teorier vore giltiga, skulle ha uppstått och varför vår värld uppvisar en relativ ordning när värmedöd och kaos borde komma allt närmare när flera slumpmässiga faktorer tillkommer.
Den etablerade vetenskapens teorier motsäger i vissa fall varandra och vad som under en viss epok betraktas som vetenskapliga sanningar styrs i själva verket i hög grad av subjektiva faktorer, maktkamp, konsensus och föreställningar man tar för givet. Vetenskapen avfärdar direkt allt som vilar på en religiös eller andlig grund. Den har tidigare fått kämpa just mot religionens dominans på det paradigmatiska området. Men världsbilder och vetenskapssyner har förändrats förut och det är mycket sannolikt att det kommer att ske igen.
Vetenskapen anses ha haft stor framgång, vilket till stor del legitimerar dess dominans. Men är framgången egentligen så omfattande? Den har förvisso löst många problem på det materiella området, men famlar i blindo på många andra områden och har dessutom medverkat till död och ödeläggelse.
Martinus världsbild ger legitimitet åt förklaringsvarianter som den materialistiska vetenskapen rynkar på näsan åt: de funktionella och ändamålsenliga förklaringarna av tillvaron saknar mestadels relevans och får vanligtvis stå tillbaka för de kausala. Man kan säga att Martinus vänder på begreppen och visar att det är det levande som är den primära verkligheten, och materia den sekundära. Allt är liv, allt är meningsfullt och vi är alla ett.
Magdalena navigerade säkert bland de vetenskapliga anomalierna. Åhörarna deltog med frågor och mot seminariets slut uppstod små öar av samtal här och där. Kanske kan vi så småningom se fram emot längre kurser med vetenskapen i fokus. Magdalena antydde något sådant så håll utkik!
FOTO: Jan Seilitz
2 Comments
Tack för en mycket bra sammanfattning av ett mycket givande seminarium. Vi är, som du skriver, bara i början av att försöka lära oss förstå något av detta. Av en slump råkade jag lyssna på Filosofiska rummet idag på P1, där två olika forskare (en fysiker och en kognitionsforskare) pratade om hur vi kan förstå vad verkligheten är. Det fanns vissa punkter som anknöt till Magdalenas föredrag, så för den som är intresserad, rekommenderar jag att gå in på sr.se och lyssna på programmet i efterhand.
Pernilla
Hej vänner!
I Mics text fastnade jag för fem meningar. Först:
”Vi vanliga dödliga går förmodligen omkring med en newtonskt mekanistisk syn där rummet är något avgränsat och materiepartiklarna studsar emot varandra.”
E: Sant, ”vi vanliga odödliga” går omkring med många invanda föreställningar som bygger på sinnesintryckens dominans, alltså på det vi upplever med sinnena. Dessa ingrodda föreställningar gäller inte minst inom den så kallat ”vetenskapliga” världen, alltså bland etablerade forskare. ”Det som finns är det som kan konstateras.” Konstateras fysiskt-materiellt. Allt annat är vidskepelse. Sådan är tidens melodi – än så länge.
Jag träffade en vän och han sökte tröst i materialismens hopplösa träsk, ställde sig frågan om det finns något bestående i de ständiga skiftningarna, i den pågående strömmen av intryck. ”Vad finns kvar när jag har lämnat livet?” Det ska sägas att denna vän är en relativt ung man, han står mitt uppe i livet, är ännu inte fyllda 35. Det handlar alltså inte om att finna ett halmstrå om en personlig fortsättning inför en snart kommande hädanfärd för hans del. Men ändå ett behov av något bortom det tillfälliga och övergående, något bortom sinnenas värld.
Min vän fann en upplevelse i skogen, en känsla, som tecken på att livet inte försvinner. Att promenera bland multnade löv, känna doften där, uppleva skogens fridfulla atmosfär. Den känslan hade han haft mer än en gång. ”Någon annan kommer att uppleva det också när jag inte är här, någon annan kommer att uppleva detsamma även när jag är död.”
Jag uttryckte att det vi kallar ”liv” inte är beroende av de yttre formerna. Vi ser hur det levande i växter, blommor, skönheten i naturen till synes dör och försvinner när vintern kommer. Men nästa vår kommer livet i naturen tillbaka igen, livet fanns där fördolt hela tiden. Livet är inte dess synliga uttryck, dess manifestationer, livet är ”det osynliga något” som skapar formernas värld. När vi skildes åt hade han med sig Livets bog del 1.
De andra fyra meningarna som jag fastnade för i Mics text var dessa:
”Den etablerade vetenskapens teorier motsäger i vissa fall varandra och vad som under en viss epok betraktas som vetenskapliga sanningar styrs i själva verket i hög grad av subjektiva faktorer, maktkamp, konsensus och föreställningar man tar för givet. Vetenskapen avfärdar direkt allt som vilar på en religiös eller andlig grund. Den har tidigare fått kämpa just mot religionens dominans på det paradigmatiska området. Men världsbilder och vetenskapssyner har förändrats förut och det är mycket sannolikt att det kommer att ske igen.”
E: Ja, religionens tolkningsföreträde var härskande under århundraden och nu har vi lyckligtvis lämnat denna typ av förutfattade meningar. Vi har lämnat den formen av ”vidskepekse”. I dag är det i stället självklart att den materiella verklighet som vi upplever eller i varje fall kan konstatera, är det enda sanna och rätta. Det som inte kan registreras, finns inte, hur levande det än är i vårt medvetande, i vår själ. Ungefär så lyder nutidens ”paradigm” eller tolkningsmodell. Människor föds med ”gener” – det som kallas arv eller medfött – och kommer in i verkligheten med föräldrar, andra människor och allt annat omkring. Det senare kallas ”omgivningen” eller ”miljö”. Allt liv förklaras med ’materiella fakta’. Innan något kan accepteras som seriöst måste kopplas till en materiellt förankrad tolkning. ”Vetenskapligt” kallas i dag sådana tolkningar. Alla andra förklaringsmodeller kallas ”ovetenskapliga”.
Dagens ”vidskepelser” är annorlunda än forna tiders.