Heldagsseminarium: ”Är Martinus kosmologi en vetenskap?” Magdalena Rosell

Martinus skriver att så småningom ska alla slöjor skingras som döljer den eviga sanningen att ”allt är mycket gott”. Det ”onda” och det ”goda” blir i den gudomliga grundanalysen identiska.

Vetenskapen spelar en inte oväsentlig roll i människans strävan att förstå sig själv och sin omvärld. Den är en del av den nya världsimpulsen och är ”den friska sjöluften i närheten av havet”, dvs. den är ett bevis för att människan är på väg mot förandligande och har lyft oss upp ur ovetandets kyliga barbari.

Vetenskapen med stort ”V” avser oftast den naturvetenskapliga varianten med fysik och kemi som idealtyper för vad vetenskap i grund och botten handlar om. Vi förutsätter vanligtvis att vetenskapen producerar objektiv, rationell och därmed värderingsfri kunskap om hur saker och ting förhåller sig.

Magdalena vägleder i ett svårt ämne

Numera ifrågasätts allt oftare om vetenskaplig verksamhet kan bedrivas utan någon form av subjektiv inblandning. I forskarsamhället sker exempelvis sponsrade studier som kan gynna kapitalets utveckling. Den enskilde forskaren befinner sig mitt i en kulturell miljö som mer eller mindre förväntar sig att han eller hon ska ägna sig åt sådant som samhället efterfrågar och premierar. Forskningen vilar också på för-givet-tagna föreställningar om den värld vi lever i och vilka metoder som ska tillämpas i studierna.

Men det finns också allvarliga vetenskapsteoretiska problem med att betrakta vetenskapen som objektiv. Magdalena tar som exempel att det finns inga ”rena fakta” som är oberoende av teori. Olika empiriska (erfarenhetsbaserade) fakta kan stödja en mängd olika teorier. Det har kommit en del vetenskapsteoretiker att betrakta vetenskap som en social konstruktion.

När ett paradigm, dvs ett enhetligt sätt att förstå och förhålla sig till verkligheten, ersätts av ett annat så sker det inte alltid genom att nya forskningsrön vederlägger de gamla resultaten och på ett övertygande sätt erbjuder en ny och rimligare förklaring. Tvärtom kan det vara så att det nya paradigmet egentligen innehåller en mängd oklara förhållanden som kanske kan förklaras lika bra eller bättre med det gamla paradigmets förklaringsmodeller. När det begav sig var det således inte bara kyrkans män som protesterade mot och förföljde dem som förespråkade en ny heliocentrisk världsbild. Även vetenskapsmännen var tveksamma och såg problem och brister med nämnda världsbild i jämförelse med den geocentriska världsbilden där jorden betraktades som centrum av universum. Om jorden snurrade runt sin egen axel, ja då skulle ju naturligtvis människor ramla ut i universum…

Lars gillar vetenskap

Till slut uppträder dock alltför många s.k anomalier (ungefär ”pusselbitar som inte passar”) i den etablerade världsbilden, eller ett etablerat paradigm, som gör att en förändring måste komma till stånd.

Magdalena belyser kriterier som gäller för vetenskaplighet och vi diskuterar på vilket sätt den eviga världsbilden kan stämma in på dessa kriterier. Man kan exempelvis säga att något är vetenskapligt om det har empirisk användbarhet, om det finns en logisk struktur där delarna hänger samman med helheten, om det råder konsensus om att någonting är vetenskapligt och om det finns en överensstämmelse med verkligheten. Att en teori är enkel och estetisk bidrar också till att den kan få genomslagskraft och vetenskaplig status.

Visst är det väl så att Livets Bog med de kosmiska principerna utgör en ytterst väl sammanhållen och logiskt uppbyggd beskrivning av världsalltet. Dessutom är den eviga världsbilden meningsbärande på ett sätt som den naturvetenskapliga, materialistiska världsbilden aldrig kan bli. Martinus beskriver att betoningen av slumpen som livets första orsak, måste överges om mänskligheten vill komma i förbindelse med den verkliga världsbilden:

Hur skall denna mänsklighet komma vidare i kultur och utveckling, i glädje och livslust, med denna moderna dyrkan av ”tillfälligheten” eller denna livlösa världsbild? Till vad nytta är mikrobens förstånd eller logiska sinne, när dess upphov endast är ett dödligt dammkorn under världsalltets enormt tunga elefantfot? Hur skall mikroben kunna hävda sig inför denna blinda och döda gud, denna renodlade avgud som blott är identisk med den livlösa faktorn ”tillfälligheten”? Vad betyder ett dammkorn i den frambrusande stormfloden? Hur kan det alls hoppas på någon humanitet eller kärleksfullhet från denna ocean av tillfälligheter?” (st. 1844)

Den eviga världsbilden är en andlig vetenskap. Med detta kan man exempelvis mena att det är en vetenskap om själva livet, om det eviga i tillvaron, och enligt Martinus kommer människan så småningom till klarhet med behovet av den verkliga sanningen. Flera av oss kanske menar att det inte finns någon större anledning att försöka argumentera för det vetenskapliga med den andliga världsbilden, ty den är mycket mer än så och beskriver tillvaron ur ett betydligt högre perspektiv. Men det är ändå intressant att sätta den i relation till vetenskapsteoretiska problem som forskarna alltjämt brottas med och se att Martinus analyser har mycket att erbjuda den som har ögon att se med och öron att höra med. Magdalena tror dock inte att det går att ”bevisa” kosmiska analyser med gängse vetenskapliga metoder. Vetenskapen sysslar med detaljer medan Martinus beskriver de övergripande kosmiska principerna, vilka Magdalena också presenterade.

Seminariet utvecklade sig till ett inspirerande möte mellan en kunnig och pedagogisk seminarieledare och drygt ett tiotal deltagare som ställde utmanande frågor och bidrog med sina egna tankar och synpunkter på vetenskap och vetenskaplighet.

Recommended Posts

No comment yet, add your voice below!


Add a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.