En mörk, kraftfull ung dam från Sydafrika vinner 800 meter i stor stil före alla andra konkurrenter. Efteråt spekuleras det kring hennes könstillhörighet: ”hon rör sig precis som en man” säger en manlig löpare. På löpsedlarna är det huvudnyheten: ”hon kan vara en man”. En utredning sägs ha startat redan före VM om damens könstillhörighet. På jobbet möter jag medelålders kvinnor som ger uttryck för sin indignation: ”hon har ju inget där fram”. Jag tänker: OK, hon är ganska maskulin, men jag får inga impulser om att det skulle vara en man. Jag undrar också: vad är det stora problemet här egentligen? Är det indignation över att någon av de tävlande inte tävlar på samma villkor? Eller är det själva det faktum att kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män?
Rubrikerna berör mig på ett obehagligt sätt. Föreställer mig vara i den unga damens situation: en hel värld har blickarna på dig, ifrågasätter dig, låter dig inte vara den du är. Jag tänker på att det dröjde väldigt länge innan hennes leende skymtade fram efter segern. Nyhetsmänniskorna vet att det är något som alla fäster blickarna vid: en manlig kvinna, en kvinnlig man. Det har oroat i alla tider och jag ser fram emot ett samhälle där manligt-kvinnligt smälter samman, där människor ha förståelse för att våra båda poler, den maskulina och den feminina, är verksamma i oss på olika sätt för olika människor beroende på de erfarenheter vi har genomgått i livet. Människors oförstånd, deras motvilja mot det avvikande, deras flockmentalitet gör den avvikande till ett lätt offer.
Nyligen läste jag en njutbar roman från tidigt 1900-tal. ”Ensamhetens brunn” av Radclyffe Hall skildrar en ung kvinnas utvecklingsbana. Hon visar tidigt tecken på att inte vara som andra flickor; hon rider som en man, fäktas och klipper sig kort. Hennes mor har svårt att dölja sin ovilja och när flickan växer upp och omsider förälskar sig i en kvinna tvingas hon lämna sitt hem för gott och hitta sig själv i en mera tolerant miljö. Man skulle kunna tro att denna roman, som för övrigt blev åtalad och dömd och som har varit en slags ”lesbiskhetens bibel” genom flera decennier på 1900-talet, skulle ha mist sin aktualitet. Men icke. Det må vara accepterat att vara homosexuell i vårt samhälle, men könsgränserna håller vi strikt på.
Att läsa Martinus analyser om polförvandlingen, om varför ett obestämt könstillstånd kan uppstå, vilka konsekvenser det får för den drabbade och effekterna av människors intolerans; det är som att skåda in i framtiden, in i ett samhälle där flockmentaliteten inte längre är drivkraften bakom människors agerande, där var och en förmår välja sin egen livsväg. Han beskriver alltför målande och träffsäkert hur skvaller och förtal bryter ned livslågan hos den avvikande, ännu i vårt samhälle. Och här är vi nu, här är jag och ibland undrar jag hur långt vi har kvar egentligen, till något som kan kallas för det riktiga människoriket.
Mic
6 Comments
Tack Micael för ditt inlägg. Har funderat i exakt samma banor när jag läst rubrikerna om Caster Semenya. Lär dröja ett bra tag innan dubbelpoliga väsen inkarnerar här på jorden. Tveksamt om dessa kommer att delta i några idrottstävlingar. Om de nu ändå kommer att bli idrottsmän/kvinnor, vilken gren ska de då tävla i? 800 M för kvinnor eller 800 M för män? Eller ska en tredje gren skapas, 800 M för dubbelpoliga?
Filosoferar Kent i Nässjö
Hej Kent!
Ja, renodlat dubbelpoliga väsen lär vi få vänta på. Men de som Martinus kallar för ”I-människor” är åtminstone mentalt sett dubbelpoliga, och de finns, men det är sällan de syns 🙂 Tack själv!
I väntan på att vi alla blir dubbelpoliga får vi nog, som Kent är inne på, ha tre kategorier; Kvinnor, män och så de som är lite mitt emellan.
Oavsett hur det förhåller sig i det nu aktuella fallet kan man ju ha förståelse för att misstankarna uppstår. En tonåring som inte var känd utanför sitt hemlands gränser för en månad sen fullständigt sopar banan med alla världstjärnorna. Och samtidigt förstå att Semenya vill tävla och vinna de segrar som hon har kapacitet för. Det är klart en svår situation för tjejen att bli utpekadpå det här sättet.
För att nu tycka något någon gång
Johnny
Kul att du tycker Johnny! Ja, visst är det ett märkligt fenomen när en okänd idrottare sopar banan med resten av eliten, oavsett om de faller inom ramen för de gängse könsgränserna eller ej. Blir intressant att följa utvecklingen.
Mic
Det finns ju dels genus/könsdimensionen i detta problem och hur naturligt någons fysiska och psykiska könspräglade tillstånd är, dels frågan om att kunna detronisera en vinnare till varje pris. Sovjetiska kulstöterskor var ju som de flesta vet hormonbehandlade. Hur det är i detta fall, med Caster, vet vi ju inte. Inte jag i alla fall.
När det gäller simning finns ju sura kommentarer från förlorare om att man vunnit pga ”hajdräkten”, bara och inte pga. sin förmåga. I detta fall handlar det väl om att få bort någon från prispallen till varje pris.
Jag möter en del personer i min vardag som ter sig androgyna/ begynnande tvåpoliga, både fysiskt och mentalt, utan att vara under behandling, de är det naturligt som en del av deras personlighet. Och utan att alltid kalla sig HBT-personer. Den andligt-moraliska utvecklingen tar sig många uttryck.
När de moget tvåpoliga börjar synas mer i världen är väl det fysiska konkurrensintresset mindre, men kanske kommer man fortsätta att ”tävla” (på skoj) i lite ”andliga sporter”. Lösa 3D-sudoku, logiska gåtor, berätta improviserade historier, skapa konst och musik, etc. Sker ju redan nu. Men jag vet inte.
/ Algotezza
Enligt senaste nytt tycks ju Semenya ha överskott på manligt könshormon. Fast av vilken anledning vet man väl inte ännu. Förändrar inte problemet att vi är så oroade av könsöverskridare. Men olyckligt om hon påverkats av någon tränare från forna östtyskland, vilket antyds…
Ja, det är en intressant fråga huruvida de tvåpoliga har något slags tävlingsintresse. Skulle inte tro det. De vill väl i så fall alltid låta den andra vinna…Däremot finns det inom oss en längtan efter att skapa som kommer att bli allt större och utmynna i genialitet på olika områden. Men knappast på bekostad av någon annans livsutrymme eller livsglädje.